Ha ha... Det är fortfarande lika mycket action här inne! (Inte mycket alls med andra ord.) Ett sommarlov har gått och jösses vad tiden har flugit iväg. I måndags började jag jobba igen. Det känns faktiskt ganska skönt, men jag är skitnervös eftersom jag tar emot en ny klass på tisdag.

Förra veckan åkte jag och Philip till Göteborg för att gå på Way Out West. Det var jättemysigt. Det blev dock nästan inte av på grund av tågstrul. Vi tröttnade nästan i Västerås och åkte hem igen. Det som fick oss att åka ändå var att vi hade fått lov att betala fullpris på hotellet även om vi avbokade..

Väl där var det otroligt mysigt. ♥

Nu var det väldigt längesedan jag skrev någonting här på bloggen. Senast hade jag ganska nyligen skrivit in mig på Hälsoverket. Lyckligtvis tränar jag fortfarande lika duktigt i veckorna. Hoppas att jag lyckas hålla i det.

För två veckor sedan var det skolavslutning... Någonting jag helst hade valt bort. Det var fruktansvärt jobbigt att släppa mina älskade treor. Det blev så klart ännu jobbigare när både elever och föräldrar grät ikapp med mig. Älskade barn. ♥

Woop! På påsklovet tvingade Emma (och Philip) mig att skriva in mig på ett gym tillsammans med henne. Jag är SÅ tacksam för det. ♥ Det var tre och en halv vecka sedan och jag har sedan dess varit där 15 gånger. Det är så himla kul med pass och skönt att bara åka dit och ro eller cykla. Det är helt klart värt 550 kronor i månaden. Jag är mycket piggare och mår mycket bättre psykiskt.

Tack bästis och Bibbi! ♥

Ha nu en trevlig helg! Puss!

Johoooodå! Visst sjutton lyckades jag träna igår! Det blev i alla fall 40 minuter, så jag var väldigt nöjd. Just nu sitter jag och tittar på gamla bilder. Det är SÅ HIMLA KUL, speciellt när man inte har gjort det på flera år. 

Magen morrar. Om en halvtimme ska jag försöka träna igen.Ångesten tynger mig varje dag just nu. Allt känns fel. Jag är så sjukt tacksam över att jag har Philip.

Idag har varit en väldigt stressig dag på jobbet, men nu är den över och imorgon tar vi en paus från de nationella proven och har en heeelt vanlig dag. Jösses vad skönt! Jag var så stressad över denna torsdag (idag alltså) att jag inatt drömde att jag var på jobbet och i princip levde hela jobbdagen i sömnen. Det kändes ju lagom kul när man vaknade i morse och insåg att man ska jobba "en hel till dag". Nu är det i alla fall endast fredagen kvar. Idag fyller min käre svärfar år, så imorgon blir det tacos hemma hos dem. ♥ På lördag åker jag och Philip till Yasuragi och njuter av lugnet.

Här är en söt bild från när Albus var bebis.

Han är ju lite större nu, min bebis.

Jag älskar mitt jobb, MEN, jag får så himla lätt magkatarr när jag blir stressad. Nu mår magen jättedåligt och det är supersvårt att ta sig i kragen och träna då. Detta leder till att jag blir ännu mer stressad för jag har nog aldrig känt mig så fet och ful som jag gör just nu, så jag vet ju att jag behöver träna! Nu har jag i alla fall varit utan godis (med socker i), snacks och fika i lite mer än en vecka. Jag har inte riktigt bestämt att jag ska vara fri från onyttigheter en viss tid, utan jag utmanar mig själv och ser hur länge jag kan klara mig. Det är alltid spännande att se hur man klarar vissa tillfällen. Extra svåra situationer är exempelvis när man besöker någon som bjuder på fika (jag tycker att det är oartigt att tacka nej till fika om någon har köpt det specifikt till mig, men jag försöker att komma ihåg att säga till innan att jag inte vill ha fika när jag kommer), eller när man exempelvis ska åka iväg över helgen (jag och Philip ska till Stockholm i helgen, då vill man gärna gotta sig lite), eller när påsken kommer (jag är redan nu sugen på påskgodis och efterrätter).

Det är inte helt lätt, men jag vet ju att ju längre jag håller mig, detsto stoltare kommer jag att vara över mig själv. Jag kunde ju för tusan sluta snusa, då måste jag väl klara mig utan godis, snacks och fika i några veckor? 

Just nu sitter jag i sängen med en morrande mage. Jag SKA träna (skulle ha börjat för en halvtimme sedan), men det är som sagt svårt när magen krånglar så in i norden. Jag försöker motivera mig själv med bilder, citat, positiva tankar och allt som kan hjälpa när det tar emot, men just nu vill jag bara lägga mig och sova.

Skönt i det osköna är i alla fall min nya dator (min belöning för att jag varit snusfri i ett halvår). Jag älskar att skriva på den och det är SÅ HIMLA SKÖNT att ha en dator som tar någon sekund på sig att starta upp, i stället för en halvtimme (utan att överdriva). Aja, nu ska vi se om det går att få till någon förbaskad zumba.

Förresten!! Nu vill jag ha vår. Adjö.

Heeeej!

Det är lördag och jag är bajstrött. Nästa vecka börjar vi med de nationella proven i klassen, så jag har varit lite stressad i veckan (över det och andra saker). Igår kväll och idag har jag jobbat i princip hela tiden. Jag betar oftast av min förtroendetid på helgen (för er som inte vet så har de flesta lärare 35 timmars schemalagd arbetstid och 10 timmars förtroendetid). Just nu försöker jag planera allt som går att planera fram till påsklovet. Det enda jag inte kan göra är att kopiera/skriva ut och fixa allt praktiskt som jag gärna skulle göra. Hade jag en skrivare skulle jag nog slösa väldigt mycket papper och bläck på jobb. ^^'

Nu ska jag försöka träna lite, sen blir det lite ärenden hit och dit och kanske en sväng i solariet. Trevlig helg!

Från en seriös Elin...

Idag är läget lika. Jag är dock pigg. Jag är glad och sprallig som vanligt på jobbet. Igår tog jag en vilodag från träningen, men idag tänkte jag träna trots bihåleinflammation och allt trams. Det började bra och tog inte emot när jag bytte om eller så, men när jag väl satte igång zumban så hade jag INGA KRAFTER ALLS. Helt tömd på energi. Jag käääämpade mig igenom 20 minuter (skulle träna en timme), men sen orkade jag verkligen inte mer. Tråkigt! Jag som ville dansa och ha kul...

Nu är jag sur.

Tack och hej, leverpastej.

Friluftsdagen i fredags var supermysig och jag åkte skridskor i ÖVER EN TIMME utan att få ont i fötterna!!! Wow!! Det var jätteroligt. Nu är livet däremot inte lika roligt. Jag har fått bihåleinflammation och är fortfarande jätteförkyld. Problem att andas, vrålont i huvudet och hosta som förvärrar huvudvärken. BLÄ! Nu vill jag bli frisk. Punkt.

Jag tror fortfarande att jag kommer kunna jobba imorgon. Ha ha ha. Philip är 100% säker på att jag inte kommer att jobba imorgon. För tillfället orkar jag inte ens duscha, så jag börjar känna att det kan hända att jag måste vara hemma imorgon. Usch. Jag hatar att vara hemma från jobbet. Jag vill ju vara där och lära mina barn allt de ska lära sig! Stay tuned for the fortsättning.

Imorgon har jag vilodag från träningen, MEN vi ska ha friluftsdag med barnen så jag ska vara ute hela dagen och åka skridskor (får se hur länge jag orkar). Det blir mysigt! På kvällen ska jag och Philip till Philips far och äta middag. 

:-D

Okej. I oktober och november tränade jag som en tok. Jag kom igång riktigt bra och skötte mig exemplariskt. Sedan kom december. Det blev mindre och mindre träning och jag tänkte att "det är okej, jag vet att jag kan och efter jul kommer jag igång igen". Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det blev nyår och sen tog jag faktiskt tag i träningen igen, MEN, jag blev så klart sjuk (som jag alltid blir när jag börjar träna efter ett längre uppehåll). I oktober (när jag var duktig och tränade) blev jag också sjuk i början, men då vilade jag från träningen i en vecka och sedan körde jag igång igen... Då gick det superbra!

Efter sjukdomen i början av januari kom jag inte riktigt igång igen, men förra veckan började jag köra på som vanligt (jag började om på mitt zumbatränings-schema som jag "blev klar med" innan jul). I lördags kände jag mig energilös när jag zumbade, men jag kämpade mig igenom en timmes zumba. Sedan åkte jag till Lina och hade en riktig myskväll. Jag mådde kanonbra och vi hade en jättetrevlig kväll. Jag sov där. Jag vaknade pigg och glad. Jag åt frukost med Titti och Lina och där någonstans började det kännas lite slemmigt och stickigt i halsen. Jag åkte hem, sjöng i bilen (det gjorde lite ont att sjunga), kom hem, blev svintrött, gick och la mig. När jag vaknade var hela bihålorna fulla med snor (kändes det som i alla fall) och jag kunde knappt andas. TYPISKT!!! Det var ju förmodligen därför jag inte hade någon energi i lördags under träningen - sjukdom!

Nu är jag fortfarande väldigt snorig, täppt i näsan och slemmig i halsen. Söndag, måndag och tisdag fick tydligen bli vilodagar, men mår jag varken bättre eller sämre imorgon tänker jag banne mig träna ändå! Jag är så trött på mig själv just nu. Jag är trött på min kropp. Jag hatar att mitt ansikte har blivit runt som en boll (annars har jag nästan aldrig blivit särskilt rund i ansiktet när jag gått upp i vikt). Jag hatar att jag börjar bli äldre så att förbränningen inte fungerar lika bra... Jag hatar att jag gick upp så mycket i vikt när jag slutade snusa...

Aja, nog gnäll från min sida. Jag hoppas att jag kommer igång med träningen igen snart och att jag lyckas låta bli att proppa i mig fika så fort det uppenbarar sig. Jag hoppas att jag åter igen kan få vara nöjd med min kropp. Jag struntar i att andra säger att jag är fin, att jag inte är stor eller att det inte syns att jag gått upp i vikt. Jag ser det själv och jag mår inte bra i mig själv och det är det jag fokuserar på just nu. Jag fokuserar på att tycka om mig själv igen. Jag fokuserar på att må bra. Sådeså! 

Här har jag min inspiration, 2013-Elin:

Vi hade julfest med jobbet. Jag kände mig snygg. Det var en rolig kväll.

Jag älskar att julpynta.

Nu har jag ett zumbaträningsschema som jag följer. Jag tränar fem dagar i veckan och det är fyra olika pass vilket minskar risken att jag ska tröttna. Detta är första veckan på detta träningsschema och det har gått bra. Jag körde dock fyra zumba-pass förra veckan också, så jag känner mig duktig.

Det svåra nu är att jag inte får en snabb förändring. Allt händer inte på en gång och jag vet att jag har världens sämsta tålamod när det gäller detta. Det som sker då är ju så klart att jag ger upp, men det får jag inte göra denna gång. Jag försöker peppa mig själv och mantra att det inte syns på en gång. Man blir inte smal på två veckor. Man går inte ner i vikt när man bygger muskler, osv. Målet som jag har satt (viktmässigt) har jag satt till december 2018, så jag vet ju att det kommer att ta tid att komma dit jag vill.

Jag märker en viss skillnad i energinivåerna på helgerna. Förut låg jag gärna i sängen hela helgen, men nu har jag svårt att vara still allt för länge och håller gärna på och pysslar i lägenheten eller hälsar på någon trevlig person.

Ikväll har jag varit snusfri i 8 dygn. Det har varit jättesvårt (och är det fortfarande). Det fysiska begäret är tack och lov borta nu. Jag fick feber, brutal huvudvärk, hjärtklappning och lite andra trevliga biverkningar, men jag fortsätter att kämpa på. Nu ska jag träna bort romantiseringen om snuset. Jag tänker fortfarande att det vore så fantastiskt att ta en snus, men jag försöker rabbla alla anledningar till att jag slutade så fort jag blir jättesugen.

1. Vitare tänder (detta märker jag redan enorm skillnad på).
2. Spara pengar.
3. Vara en bättre förebild för mina elever och alla ungar jag har omkring mig. ♥
4. Bli av med den "kroniska" hostan som jag har haft tack vare snuset (ja, den är redan borta).
5. Sova bättre (forskning visar att snusare (och rökare) sover sämre eftersom de får absinensbesvär i sömnen).
6. Inte längre någon risk att få diabetes av snusandet.
7. Känner mig mycket snyggare.
8. Slipper bli så skitig under naglarna.
9. Hoppas på att bli av med depressionen, som tydligen kan komma av snuset (om jag ändå hade vetat det tidigare). Jag mår redan bättre psykiskt.
10. Kan återuppta mitt visslande, som jag i princip hade glömt var "min grej". En gång i tiden visslade jag i princip jämt. Mina korridorskamrater i Uppsala sa att de tyckte om när jag visslade i korridoren på väg till köket, för de visste alltid att det var jag som kom. När jag började snusa försvann det där naturliga visslandet (det är svårt att vissla med snus i), men nu när jag har slutat så har jag börjat vissla hela tiden igen. Jag tänker knappt på det. Jag visslar i bilen, på jobbet, när jag lagar mat, när jag sitter på toa och så vidare. Det är härligt!

Nu ska jag bara försöka att inte proppa i mig sötsaker och snacks i stället för snus (första veckan har det blivit mycket så, men då kände jag att vad som helst var bättre än snuset). Jag ska även försöka komma igång ordentligt med träningen då snus tydligen ökar förbränningen, vilket innebär att min förbränning kommer att avta en del nu och möjligen leda till viktuppgång. Men men, jag kämpar på på alla sätt och vis för att förbättra min hälsa. Peace out!