Efter Alvedonen vilade vi lite, men efter bara en timme vaknade jag av smärta. Jag hörde av mig till Basse och sa att han var tvungen att åka hem från jobbet. Sen ringde jag 1177. Sköterskan där tyckte att det lät som att det hade med urinledarna att göra och försökte få tag på vårdcentralen för att boka en tid åt mig. Då det inte gick rådde han mig att åka dit och "knacka på" och förklara min situation. Om inte annat för att de skulle skicka mig vidare till jourmottagningen i Västerås.

Vi åkte till vårdcentralen och de kunde såklart inte hjälpa mig då det inte fanns några läkartider. Så efter en onödig väntan där bestämde vi oss för att åka till Västerås. Jag hade inte ätit någonting annat än två belvita-kex, så Basse köpte en fryslåda med köttbullar åt mig. Jag mådde dock alldeles för illa för att kunna äta, så jag fick bara i mig en tugga.

Iväg till Västerås. Den här gången fick Alma följa med. Sköterskan i receptionen tyckte att jag skulle få träffa en kirurg, så jag fick sätta mig och vänta. Det var inte en särskilt lång väntan innan en första provtagning och efter den fick vi ett eget rum. Där var vi nog ungefär mellan 16.00 och 20.00.

Kirurgen jag fick träffa misstänkte njursten på en gång. Jag fick en spruta med voltaren och fick sedan vänta på röntgen. 

Jag fick göra en magnetröntgen och den visade att jag har en njursten som är väldigt nära urinblåsan. Medicinen som jag ska ta för att underlätta utdrivandet får jag inte amma med, så från och med 20.00 ikväll blir det ingen mer amning förrän medicinkuren är klar. Det kan ta allt från en vecka till 30 dagar. 

Jag är helt förstörd. Tanken var att jag skulle pumpa så mycket som möjligt idag för att spara till Alma, men det har kommit exakt 0 mjölk när jag pumpat. Så nu är jag såklart livrädd att mjölkproduktionen ska stanna av så att vi inte kan återuppta amningen efter det här helvetet. Jag har sån ångest att jag knappt kan andas. Har haft ont hela dagen och mått så jävla dåligt. Knappt kunnat äta någonting.

Håll tummarna för att eländet är slut snart. 

På väg till akuten ringde jag 112 och eftersom vi har rätt så nära till Avesta så meddelade dem akutmottagningen att vi var på väg. Väl där fick vi komma in rätt så fort. Jag väntade i max 15 minuter (det kändes dock längre). Under tiden jag var i Avesta fick jag minst fem doser morfin, men det hjälpte inte alls. Jag kräktes ett flertal gånger av smärtan. 

Alma blev såklart jättehungrig under tiden, och man får inte amma när man har fått morfin, så Basse blev tvungen att ta med henne för att köpa ersättning. Bebis hade panik för att hon var så hungrig och pappan var så stressad och orolig att han hade svårt att få henne att lugna sig och äta. Han ringde till Bella och Johannes som slängde sig i bilen och kom till Avesta på en gång. Bella lyckades lugna Alma och få i henne lite mat. Basse ringde till mig och frågade om han skulle lämna Alma till Bella och Johannes. Jag hade då precis fått veta att jag skulle åka ambulans till Västerås, så jag sa till Basse att han kunde lämna Alma och sen åka dit. 

Efter några timmar av outhärdlig smärta i Avesta fick jag alltså åka ambulans med blåljus till gynakuten i Västerås. När jag kom in var smärtan fortfarande så stark att jag kräktes av den. Efter ett tag bad jag om att få gå på toa och när jag hade varit och kissat så kom Basse och jag vet inte om jag någonsin varit lika glad över att se honom. Han satt bakom mig och strök mig på ryggen, vilket var otroligt skönt. Efter ett litet tag hade smärtan släppt ganska mycket och efter någon timme fick jag träffa gynekolog för undersökning. Då hade jag inte ont alls. Undersökningen visade ingenting, men kunde utesluta farliga anledningar. Jag misstänker fortfarande att det var en cysta som sprack, men gynekologen sa att det borde funnits vätska runt äggstocken om så var fallet, vilket det inte gjorde. 

Eftersom smärtan hade avtagit och undersökningen inte visade någonting så sa han att jag kunde få åka hem. Men när vi väntade på sjuksköterskan som skulle ta bort alla nålar så började jag få ont igen. Sköterskan sa att jag kunde åka hem ändå eftersom undersökningen uteslutit orsaker som kunde vara farliga för mig. Jag fick i alla fall med mig Alvedon hem.

Vi åkte till McDonalds när vi lämnat akuten. Jag var så fruktansvärt törstig och Basse ville ha en liten cheeseburgare. Jag tog också en, men jag kunde inte äta, så Basse fick äta upp min också.

När vi kom hem fick jag äntligen pumpa. Helst hade jag väl velat sova på en gång, men brösten gjorde väldigt ont av att vara så fulla. 

Det kändes otroligt jobbigt att vara ifrån Alma, men jag visste ju att hon hade det mycket bättre hos Bella och Johannes än vad hon hade haft det mitt i all sjukhus-stress. Så tacksam över att vi har dem och att Alma känner sig så trygg med dem. Hon sov hela natten, skruttan. 

Igår var vi helt slut alla tre. Efter en mysig förmiddag med Bella och Elle så åkte vi hem och vilade hela dagen. 

Jag har lite ont till och från. Så fort jag får ont får jag lite panik, men det är i alla fall på en hanterbar nivå. Idag (torsdag) har jag varit helt slut i huvudet och Alma är otroligt gasig i magen (förmodligen efter ersättningen). Vi hoppas att det känns bättre imorgon.