Orättvist.

Okej. I oktober och november tränade jag som en tok. Jag kom igång riktigt bra och skötte mig exemplariskt. Sedan kom december. Det blev mindre och mindre träning och jag tänkte att "det är okej, jag vet att jag kan och efter jul kommer jag igång igen". Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det blev nyår och sen tog jag faktiskt tag i träningen igen, MEN, jag blev så klart sjuk (som jag alltid blir när jag börjar träna efter ett längre uppehåll). I oktober (när jag var duktig och tränade) blev jag också sjuk i början, men då vilade jag från träningen i en vecka och sedan körde jag igång igen... Då gick det superbra!

Efter sjukdomen i början av januari kom jag inte riktigt igång igen, men förra veckan började jag köra på som vanligt (jag började om på mitt zumbatränings-schema som jag "blev klar med" innan jul). I lördags kände jag mig energilös när jag zumbade, men jag kämpade mig igenom en timmes zumba. Sedan åkte jag till Lina och hade en riktig myskväll. Jag mådde kanonbra och vi hade en jättetrevlig kväll. Jag sov där. Jag vaknade pigg och glad. Jag åt frukost med Titti och Lina och där någonstans började det kännas lite slemmigt och stickigt i halsen. Jag åkte hem, sjöng i bilen (det gjorde lite ont att sjunga), kom hem, blev svintrött, gick och la mig. När jag vaknade var hela bihålorna fulla med snor (kändes det som i alla fall) och jag kunde knappt andas. TYPISKT!!! Det var ju förmodligen därför jag inte hade någon energi i lördags under träningen - sjukdom!

Nu är jag fortfarande väldigt snorig, täppt i näsan och slemmig i halsen. Söndag, måndag och tisdag fick tydligen bli vilodagar, men mår jag varken bättre eller sämre imorgon tänker jag banne mig träna ändå! Jag är så trött på mig själv just nu. Jag är trött på min kropp. Jag hatar att mitt ansikte har blivit runt som en boll (annars har jag nästan aldrig blivit särskilt rund i ansiktet när jag gått upp i vikt). Jag hatar att jag börjar bli äldre så att förbränningen inte fungerar lika bra... Jag hatar att jag gick upp så mycket i vikt när jag slutade snusa...

Aja, nog gnäll från min sida. Jag hoppas att jag kommer igång med träningen igen snart och att jag lyckas låta bli att proppa i mig fika så fort det uppenbarar sig. Jag hoppas att jag åter igen kan få vara nöjd med min kropp. Jag struntar i att andra säger att jag är fin, att jag inte är stor eller att det inte syns att jag gått upp i vikt. Jag ser det själv och jag mår inte bra i mig själv och det är det jag fokuserar på just nu. Jag fokuserar på att tycka om mig själv igen. Jag fokuserar på att må bra. Sådeså! 

Här har jag min inspiration, 2013-Elin:
2013 älskade jag min kropp. Dit vill jag komma igen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback