Stress.
Förra veckan var hektisk.
I tisdags var det som vanligt springlek, hem och äta och så drar Basse iväg på innebandyträning när jag ska lägga Alma. I onsdags var jag på föräldrarmöte på förskolan direkt efter jobbet. I torsdags skulle vi hämta min bil på verkstan och sen hade jag genrep med kören samtidigt som Basse hade innebandyträning. Så jag och Alma åkte raka vägen från verkstaden till mamma och pappa för att äta middag, och sedan lämnade jag Alma där så att jag kunde åka på kör-rep. Efter repet hämtades barnet och vi åkte hem för att lägga oss (hon somnade dock i bilen och vaknade precis när jag la ner henne i sängen, sen somnade hon inte om förrän strax efter 21, tjohooooooooooo).
I fredags hade Basse kvalmatch, så då var jag ensam med Alma i princip hela eftermiddagen och kvällen. Alma var jättetrött och blev ledsen vid matbordet, så då gick vi ner för att mysa. Hon ville "gosa soffan", så vi satte oss i den och gosade. Hon somnade nästan på en gång och sov redan 18.40 (hon brukar gå och lägga sig vid 19).
I lördags hade Basse träning, så han åkte hemifrån runt 9.45. Jag och Alma åkte till mamma och pappa vid 10.30, för jag skulle ha konsert med kören på kvällen, så jag behövde åka ut till kyrkan strax efter 14. Vi åt lunch vid 12 och sen fick mamma lägga Alma. Jag fixade mig inför kvällen och sen åkte jag ut till By. Där repade vi fram till 18.00 och då slog vi till med en fantastisk Disney-konsert. Den blev hur bra som helst och det är så jäääkla kul att vara med i kören.
Efter konserten åkte Alma med mamma och pappa hem igen och jag och Basse åkte vidare till Norberg för lite hockeyspels-turnering hos Renfors. Jag hade så jävla ont i kroppen, så jag kunde inte vara med, men det var kul ändå. Vi åkte hem och sov runt 23 och sen gick Basse upp tidigt på söndagen för att åka på kval i Kumla. Pappa skrev på morgonen och meddelade att Alma hade feber, men hon var glad och nöjd, så jag passade på att vila under förmiddagen. Min kropp var helt slut. Jag hämtade henne vid 14.30, och då var hon sååå varm. När vi kom hem hade hon 39,3 i temp, men hon var glad och nöjd ändå. Hon ville springa och hoppa och ha sig, men kraschade lite emellanåt när energin tog slut. Basse kom hem runt 18.00, så då kunde vi mysa lite innan Alma skulle gå och lägga sig. Mamman var otroligt trött och nu börjar jag dessutom bli sjuk (igen, var nyss hemma från jobbet med en förkylning). Jag hostar och snorar. Blä.
I tisdags var det som vanligt springlek, hem och äta och så drar Basse iväg på innebandyträning när jag ska lägga Alma. I onsdags var jag på föräldrarmöte på förskolan direkt efter jobbet. I torsdags skulle vi hämta min bil på verkstan och sen hade jag genrep med kören samtidigt som Basse hade innebandyträning. Så jag och Alma åkte raka vägen från verkstaden till mamma och pappa för att äta middag, och sedan lämnade jag Alma där så att jag kunde åka på kör-rep. Efter repet hämtades barnet och vi åkte hem för att lägga oss (hon somnade dock i bilen och vaknade precis när jag la ner henne i sängen, sen somnade hon inte om förrän strax efter 21, tjohooooooooooo).
I fredags hade Basse kvalmatch, så då var jag ensam med Alma i princip hela eftermiddagen och kvällen. Alma var jättetrött och blev ledsen vid matbordet, så då gick vi ner för att mysa. Hon ville "gosa soffan", så vi satte oss i den och gosade. Hon somnade nästan på en gång och sov redan 18.40 (hon brukar gå och lägga sig vid 19).
I lördags hade Basse träning, så han åkte hemifrån runt 9.45. Jag och Alma åkte till mamma och pappa vid 10.30, för jag skulle ha konsert med kören på kvällen, så jag behövde åka ut till kyrkan strax efter 14. Vi åt lunch vid 12 och sen fick mamma lägga Alma. Jag fixade mig inför kvällen och sen åkte jag ut till By. Där repade vi fram till 18.00 och då slog vi till med en fantastisk Disney-konsert. Den blev hur bra som helst och det är så jäääkla kul att vara med i kören.
Efter konserten åkte Alma med mamma och pappa hem igen och jag och Basse åkte vidare till Norberg för lite hockeyspels-turnering hos Renfors. Jag hade så jävla ont i kroppen, så jag kunde inte vara med, men det var kul ändå. Vi åkte hem och sov runt 23 och sen gick Basse upp tidigt på söndagen för att åka på kval i Kumla. Pappa skrev på morgonen och meddelade att Alma hade feber, men hon var glad och nöjd, så jag passade på att vila under förmiddagen. Min kropp var helt slut. Jag hämtade henne vid 14.30, och då var hon sååå varm. När vi kom hem hade hon 39,3 i temp, men hon var glad och nöjd ändå. Hon ville springa och hoppa och ha sig, men kraschade lite emellanåt när energin tog slut. Basse kom hem runt 18.00, så då kunde vi mysa lite innan Alma skulle gå och lägga sig. Mamman var otroligt trött och nu börjar jag dessutom bli sjuk (igen, var nyss hemma från jobbet med en förkylning). Jag hostar och snorar. Blä.
På tal om att pussa magen.
I förrgår när Alma skulle sova så tog hon åter igen ut nappen och pussade magen, men den här gången sa hon "pussa syster". Jag höll på att bryta ihop för att det var så himla gulligt.
Igår följde hon och Basse med mig till barnmorskan, och när vi var där så gosade Alma in sig i min famn och sa "lillasyster" till magen. Hon fick vara med och lyssna på lillasyster och det var sååå spännande. Hon pratade om det hela eftermiddagen och kvällen.
Det pratas väldigt mycket om lillasyster just nu. Vi ska ta oss till biblioteket och låna några böcker om att få småsyskon så att vi kan förbereda henne ännu mer, lilla älsklingen. ♥
Igår följde hon och Basse med mig till barnmorskan, och när vi var där så gosade Alma in sig i min famn och sa "lillasyster" till magen. Hon fick vara med och lyssna på lillasyster och det var sååå spännande. Hon pratade om det hela eftermiddagen och kvällen.
Det pratas väldigt mycket om lillasyster just nu. Vi ska ta oss till biblioteket och låna några böcker om att få småsyskon så att vi kan förbereda henne ännu mer, lilla älsklingen. ♥
"Pussa magen"
Imorse när Alma vaknade var min mage framme för att min pyjamaströja hade åkt upp. Det första hon gjorde då var att ta ut nappen ur munnen, pussa på magen och säga "pussa magen": Det var så gulligt att det nästan kom en tår. Lilla stora älsklingen!
Illamående och allmänt blä
I fredags hade jag och mina närmsta kollegor en jättemysig AW direkt efter jobbet. Vi åt semlor och kex och ost och snackade massa skit. Supermysigt. Basse och Alma hämtade mig strax innan fem och så åkte vi och handlade. Jag blev dock väldigt mätt och mättnadskänslan övergick i ett illamående som hållit i sig ända sedan dess. Idag är det måndag och jag mår fortfarande dåligt. Jag somnade till och med i personalrummet på min rast.
Det har även spänt konstigt över magen och jag har mått allmänt kasst, så igår ringde jag till förlossningen för lite rådgivning. Vi blev lite oroliga över att det skulle vara någonting som var fel, men sköterskan på förlossningen lugnade mig och var väldigt snäll och gullig. Går det inte över inom de närmsta dagarna ska jag kontakta min barnmorska, men jag ska ändå dit nästa tisdag, så jag kanske härdar ut fram tills dess.
På onsdag går vi in i vecka 29 och det känns sjukt hur snabbt det går. Tredje trimestern är här och det är bitvis väldigt tungt att släpa omkring på en liten bebis i magen och en 18-månaders unge på höften. Alma är otroligt mammig just nu och ska absolut vara hos och med mig hela tiden när vi är tillsammans. Förmodligen är det en fas av separationsångest just nu, och vi vet ju att det kommer att gå över så småningom.
Det har även spänt konstigt över magen och jag har mått allmänt kasst, så igår ringde jag till förlossningen för lite rådgivning. Vi blev lite oroliga över att det skulle vara någonting som var fel, men sköterskan på förlossningen lugnade mig och var väldigt snäll och gullig. Går det inte över inom de närmsta dagarna ska jag kontakta min barnmorska, men jag ska ändå dit nästa tisdag, så jag kanske härdar ut fram tills dess.
På onsdag går vi in i vecka 29 och det känns sjukt hur snabbt det går. Tredje trimestern är här och det är bitvis väldigt tungt att släpa omkring på en liten bebis i magen och en 18-månaders unge på höften. Alma är otroligt mammig just nu och ska absolut vara hos och med mig hela tiden när vi är tillsammans. Förmodligen är det en fas av separationsångest just nu, och vi vet ju att det kommer att gå över så småningom.
Hitta rutinerna
Tillbaka till vardagen, tillbaka till rutinerna. Idag börjar Alma sin andra termin på springlek och både jag och Basse är ledare (tillsammans med Alex och Andreas). Veckorna känns sprängfyllda och det blir liksom att det här trötta gravidot inte orkar göra någonting alls hemma, det känns som att huset förfaller. Vi "plockade bort" julen i helgen, men den står liksom fortfarande kvar på matsalsbordet. Vi ska sortera allt baserat på vilken våning det ska vara, men det har varken funnits tid eller ork. Idag blir det bara hem och slänga i sig mellanmål, iväg på springlek, hem och äta, bada Alma och sen lägga Alma medan Basse åker på träning. Jag vet redan att jag absolut inte kommer att orka göra någonting mer efter läggning. Förmodligen kommer jag att bli kvar med Alma i sängen och somna för natten.
Imorgon kommer mamma och pappa och hälsar på en sväng. Alma älskar sin mormor och morfar så himla mycket och tjatar om dem hela tiden. Så nu får de faktiskt pallra sig till Fagersta så att de får umgås lite (kanske att jag och Basse kan få städa och plocka lite när hon ändå har besök, he he). På torsdag kommer min vän och gamla kollega, Therese, hem till oss. Så det blir väl typ det, middag, lite lek och sova som hinns med då. På fredag kommer Lina, så det blir samma visa där. Skönt att jag inte bryr mig om att folk ser vårt hemma-kaos längre. ;) Bara lite. ^^'
Alma babblar så himla mycket nu. Hon har börjat säga "gammemommo" och "gammemoffa". Såååå gulligt. Hon härmar allt man säger, så nu gäller det verkligen att tänka sig för hela tiden.
Imorgon kommer mamma och pappa och hälsar på en sväng. Alma älskar sin mormor och morfar så himla mycket och tjatar om dem hela tiden. Så nu får de faktiskt pallra sig till Fagersta så att de får umgås lite (kanske att jag och Basse kan få städa och plocka lite när hon ändå har besök, he he). På torsdag kommer min vän och gamla kollega, Therese, hem till oss. Så det blir väl typ det, middag, lite lek och sova som hinns med då. På fredag kommer Lina, så det blir samma visa där. Skönt att jag inte bryr mig om att folk ser vårt hemma-kaos längre. ;) Bara lite. ^^'
Alma babblar så himla mycket nu. Hon har börjat säga "gammemommo" och "gammemoffa". Såååå gulligt. Hon härmar allt man säger, så nu gäller det verkligen att tänka sig för hela tiden.
Här hade Alma sin första tofs. Lilla hjärtat. ♥
Lilla lillasyster
I magen växer en liten lillasyster. Hon sparkas och härjar mest hela kvällarna och det är såååå mysigt. Det märks dock att man har en till liten att ta hand om nu, för tiden bara sveper iväg. Idag är det nog faktiskt 99 dagar kvar till beräknad förlossningsdag. Snacka om att man hade mer koll på dagar och veckor när Alma låg i magen.
Tråkigt är dock min brutala foglossning. Väldigt många rörelser gör ont och just nu när det är så mycket snö ute kan jag knappt gå utomhus. Alla steg blir jobbigare och gör ont. Alma är dessutom oerhört mammig och klängig just nu, så det blir en del bära trots smärta. När det är som värst får hon sitta i bärsele så att jag inte belastar snett.
Vi längtar efter lillasyster, men njuter samtidigt som bara den av den här tiden vi har med bara Alma. Kan verkligen inte förstå att vi blir en familj på fyra snart.
Här kommer en bild på stor-magen. Alma älskar att ta på den. ♥
Tråkigt är dock min brutala foglossning. Väldigt många rörelser gör ont och just nu när det är så mycket snö ute kan jag knappt gå utomhus. Alla steg blir jobbigare och gör ont. Alma är dessutom oerhört mammig och klängig just nu, så det blir en del bära trots smärta. När det är som värst får hon sitta i bärsele så att jag inte belastar snett.
Vi längtar efter lillasyster, men njuter samtidigt som bara den av den här tiden vi har med bara Alma. Kan verkligen inte förstå att vi blir en familj på fyra snart.
Här kommer en bild på stor-magen. Alma älskar att ta på den. ♥
My precious
Vi ska gifta oss!
Den 16/9 friade Basse till mig. Jag sa självklart ja, och jag är överlycklig. Nu kommer det svåra, att välja ringar. Basse friade med en jättecharmig ring som jag har tillfälligt, men vi ska kolla ut ringar tillsammans så fort vi får tid.
14/11
Ringar är beställda och jag är sååååå taggad på att få hem dem. Min är väldigt tunn och elegant. Bild kommer när de är hämtade.
14/11
Ringar är beställda och jag är sååååå taggad på att få hem dem. Min är väldigt tunn och elegant. Bild kommer när de är hämtade.
Alma ska bli storasyster
24/8:
Så många symptom som viftats bort med andra orsaker.
Ont i brösten: tänkte väl att det var någonting hormonellt helt enkelt. Eller att Alma hade bitit mig, vilket hon gör med jämna mellanrum.
Illamående: har tänkt att det berott på vår katastrofala kost i samband med min IBS.
Yrsel: vet faktiskt inte riktigt hur jag förklarat bort det. Jag har väl tyckt att det har varit lite konstigt att jag varit så yr hela tiden.
Extrem trötthet: att börja jobba efter sommaren är jobbigt. Inte så konstigt att jag har varit så trött.
Men jag är alltså gravid. Igen. Var jag inte det nyss? ^^
Jag tog bort min kopparspiral för att jag blödde så mycket hela tiden. Planen var väl att försöka för bebbe under hösten, men kanske inte på en gång. Nu blev det dock en väldigt trevlig överraskning när det var ett extra streck på stickan.
Jag är så extremt orolig just nu. Vill bara att veckorna ska få gå så att det blir säkrare och säkrare för det lilla pepparkornet. Även om vi bara vetat i några dagar så har jag vant mig vid tanken på en liten vårbebis.
Så många symptom som viftats bort med andra orsaker.
Ont i brösten: tänkte väl att det var någonting hormonellt helt enkelt. Eller att Alma hade bitit mig, vilket hon gör med jämna mellanrum.
Illamående: har tänkt att det berott på vår katastrofala kost i samband med min IBS.
Yrsel: vet faktiskt inte riktigt hur jag förklarat bort det. Jag har väl tyckt att det har varit lite konstigt att jag varit så yr hela tiden.
Extrem trötthet: att börja jobba efter sommaren är jobbigt. Inte så konstigt att jag har varit så trött.
Men jag är alltså gravid. Igen. Var jag inte det nyss? ^^
Jag tog bort min kopparspiral för att jag blödde så mycket hela tiden. Planen var väl att försöka för bebbe under hösten, men kanske inte på en gång. Nu blev det dock en väldigt trevlig överraskning när det var ett extra streck på stickan.
Jag är så extremt orolig just nu. Vill bara att veckorna ska få gå så att det blir säkrare och säkrare för det lilla pepparkornet. Även om vi bara vetat i några dagar så har jag vant mig vid tanken på en liten vårbebis.
2/10:
Oro i överflöd. I fredags fick jag en blödning och nu är jag så orolig att jag inte vet vad jag ska göra. Jag ska få åka till kvinnokliniken imorgon och kolla att allt är okej, men jag är så rädd att det ska vara en död liten krabat där inne, eller typ ingenting. Jag ska vara i vecka 11 nu, men jag tycker inte att magen har vuxit på några veckor. För typ två veckor sedan var jag jättesvullen och kunde knappt få på mig mina byxor, men nu kan jag till och med ha mina tighta högmidjade jeans helt knäppta.
Jag försöker distansiera mig och inte tänka för mycket på det. Innan imorgon kan jag ändå varken få veta någonting eller kunna göra någonting åt saken. Jag hade kunnat få en tid idag 13.00, men då skulle Alma ha missat sitt babysim för andra veckan i rad, och det kunde jag helt enkelt inte ta ifrån henne. Hon älskar verkligen sin tid i vattnet.
Vi får se när jag orkar uppdatera här kring hur det såg ut. Förmodligen skriver jag inget mer här om vi inte ska få vår april-bebis.
3/10
Idag fick vi se ett tickande hjärta på en liten böna. Jag är så lättad och lycklig.
Oro i överflöd. I fredags fick jag en blödning och nu är jag så orolig att jag inte vet vad jag ska göra. Jag ska få åka till kvinnokliniken imorgon och kolla att allt är okej, men jag är så rädd att det ska vara en död liten krabat där inne, eller typ ingenting. Jag ska vara i vecka 11 nu, men jag tycker inte att magen har vuxit på några veckor. För typ två veckor sedan var jag jättesvullen och kunde knappt få på mig mina byxor, men nu kan jag till och med ha mina tighta högmidjade jeans helt knäppta.
Jag försöker distansiera mig och inte tänka för mycket på det. Innan imorgon kan jag ändå varken få veta någonting eller kunna göra någonting åt saken. Jag hade kunnat få en tid idag 13.00, men då skulle Alma ha missat sitt babysim för andra veckan i rad, och det kunde jag helt enkelt inte ta ifrån henne. Hon älskar verkligen sin tid i vattnet.
Vi får se när jag orkar uppdatera här kring hur det såg ut. Förmodligen skriver jag inget mer här om vi inte ska få vår april-bebis.
3/10
Idag fick vi se ett tickande hjärta på en liten böna. Jag är så lättad och lycklig.
♥
10/11
Jag är nu i vecka 17. Tiden går fort, men jag mår fortfarande illa varje dag. Vi har varit på KUB-test och fått se den lilla vildingen en gång till. Rutinultraljud blir i början av december. Nu har vi även offentliggjort att Alma ska bli storasyster, så nu publicerar jag detta utkast som jag skrivit på sedan i augusti. Det känns så sjukt att det var så längesedan jag fick ett extra streck på stickan.
Mjölkproteinallergi
I början av året fick vi redan på att bebben är allergisk mot äggvita och mjölkprotein. Hon är kontaktallergisk mot mjökproteinet, så om man har ätit t.ex. en macka och tagit på smör eller ost så måste man tvätta händerna innan man pillar på henne, annars får hon utslag. Det är rätt så bökigt att behöva tänka på hela tiden och det är jättetråkigt att hon inte bara kan smaka allt en själv äter. Speciellt eftersom hon är så intresserad av mat och gärna vill smaka allt man stoppar i munnen.
Vi försöker anpassa så att det vi äter är mjölkfritt, men vi har varit rätt så dåliga på att byta ut grädde och creme fraiche i maten. Vi ska bättra oss. Det blir ju både enklare och billigare för oss om hon kan äta samma mat som vi gör.
Vi försöker anpassa så att det vi äter är mjölkfritt, men vi har varit rätt så dåliga på att byta ut grädde och creme fraiche i maten. Vi ska bättra oss. Det blir ju både enklare och billigare för oss om hon kan äta samma mat som vi gör.
Kladdmaja. ♥
Fort går det.
Jag hade visst börjat skriva ett inlägg strax efter mitt förra. Det hade inte ens skrivits klart, så det skrotade jag nu. Det handlade om att vi hade varit barnvakt åt våra fantastiska Renfors-trollungar.
Om fyra dagar är Alma 10 månader. Hon kryper för fullt nu och klappar gärna händerna. Hon gör även "aja baja" med fingret väldigt ofta. Ha ha.
Nu ska det bli skönt med långledigt (jag är ju ledig lika länge som vanligt, men jag får i alla fall ha pappan hemma i två dagar extra).
På lördag åker vi till Stockholm för att heja på gudfar Johannes när han springer Stockholm Maraton. Det blir mysigt. Jag hoppas att Alma sköter sig i bilen bara. Sist vi åkte från Stockholm (när vi hade hälsat på Almas moster Erica) så gallskrek Alma den sista halvtimmen i bilen. Kul. ^^'
Hoppas att alla njuter av en fin (blåsig och kall) torsdag.
Om fyra dagar är Alma 10 månader. Hon kryper för fullt nu och klappar gärna händerna. Hon gör även "aja baja" med fingret väldigt ofta. Ha ha.
Nu ska det bli skönt med långledigt (jag är ju ledig lika länge som vanligt, men jag får i alla fall ha pappan hemma i två dagar extra).
På lördag åker vi till Stockholm för att heja på gudfar Johannes när han springer Stockholm Maraton. Det blir mysigt. Jag hoppas att Alma sköter sig i bilen bara. Sist vi åkte från Stockholm (när vi hade hälsat på Almas moster Erica) så gallskrek Alma den sista halvtimmen i bilen. Kul. ^^'
Hoppas att alla njuter av en fin (blåsig och kall) torsdag.
Hej igen!
Nu vill jag verkligen bli mer aktiv här inne. Jag har som mål att uppdatera mist en gång i månaden. Jag som alltid gör "års-inlägg" har inte ens gjort det. Det har väl helt enkelt inte funnits tid nu när man har en bebbe att ta hand om.
Sist jag skrev hade jag precis fått reda på att jag hade fått njursten. Jag var orolig över mjölkproduktion och amning och allt. Jag kan gladeligen skriva att det gick bra. Jag åt medicinen i en vecka och höll uppe med amningen i 8 dagar. Jag pumpade flera gånger om dagen och det gick bra. Vi kunde börja amma igen och ammar fortfarande några gånger om dagen (och på natten). Jag älskar det och hoppas kunna amma tills hon är minst ett och ett halvt.
Sist jag skrev hade jag precis fått reda på att jag hade fått njursten. Jag var orolig över mjölkproduktion och amning och allt. Jag kan gladeligen skriva att det gick bra. Jag åt medicinen i en vecka och höll uppe med amningen i 8 dagar. Jag pumpade flera gånger om dagen och det gick bra. Vi kunde börja amma igen och ammar fortfarande några gånger om dagen (och på natten). Jag älskar det och hoppas kunna amma tills hon är minst ett och ett halvt.
Vår lilla trollunge blir snart nio månader. Hon krälar fort som tusan, är sugen på att börja krypa och går gärna omkring när man håller i henne. Hon reser sig upp flera gånger om dagen (vilket blir lite farligt eftersom hon tycks tro att hon kan stå utan hjälp, he he). Hon sjunger gärna "Imse vimse spindel" och försöker göra rörelserna. Det är mest viftande med armarna dock. ^^
Hon bajsar oftast på toa och har gjort det sedan i januari. Skönt att slippa så många bajsblöjor som möjligt.
Jag har börjat jobba igen! Nu jobbar jag onsdagar, torsdagar och fredagar som speciallärare. Det är supermysigt. När jag jobbar är Basse såklart föräldraledig och han älskar att vara hemma med Alma.
Fortsättning på helvetet
I torsdags skrev jag "jag hoppas att det känns bättre imorgon". Men det gjorde det inte. Redan när jag vaknade kände jag att smärtan var på väg tillbaka med stormsteg. Jag tog med en gosig liten teddybjörn till apoteket och köpte Alvedon.
Efter Alvedonen vilade vi lite, men efter bara en timme vaknade jag av smärta. Jag hörde av mig till Basse och sa att han var tvungen att åka hem från jobbet. Sen ringde jag 1177. Sköterskan där tyckte att det lät som att det hade med urinledarna att
göra och försökte få tag på vårdcentralen för att boka en tid åt mig. Då det inte gick rådde han mig att åka dit och "knacka på" och förklara min situation. Om inte annat för att de skulle skicka mig vidare till jourmottagningen i Västerås.
Vi åkte till vårdcentralen och de kunde såklart inte hjälpa mig då det inte fanns några läkartider. Så efter en onödig väntan där bestämde vi oss för att åka till Västerås. Jag hade inte ätit någonting annat än två belvita-kex, så Basse köpte en fryslåda
med köttbullar åt mig. Jag mådde dock alldeles för illa för att kunna äta, så jag fick bara i mig en tugga.
Iväg till Västerås. Den här gången fick Alma följa med. Sköterskan i receptionen tyckte att jag skulle få träffa en kirurg, så jag fick sätta mig och vänta. Det var inte en särskilt lång väntan innan en första provtagning och efter den fick vi ett eget
rum. Där var vi nog ungefär mellan 16.00 och 20.00.
Kirurgen jag fick träffa misstänkte njursten på en gång. Jag fick en spruta med voltaren och fick sedan vänta på röntgen.
Jag fick göra en magnetröntgen och den visade att jag har en njursten som är väldigt nära urinblåsan. Medicinen som jag ska ta för att underlätta utdrivandet får jag inte amma med, så från och med 20.00 ikväll blir det ingen mer amning förrän medicinkuren
är klar. Det kan ta allt från en vecka till 30 dagar.
Jag är helt förstörd. Tanken var att jag skulle pumpa så mycket som möjligt idag för att spara till Alma, men det har kommit exakt 0 mjölk när jag pumpat. Så nu är jag såklart livrädd att mjölkproduktionen ska stanna av så att vi inte kan återuppta amningen
efter det här helvetet. Jag har sån ångest att jag knappt kan andas. Har haft ont hela dagen och mått så jävla dåligt. Knappt kunnat äta någonting.
Håll tummarna för att eländet är slut snart.
Läskigt.
I tisdags kväll fick jag plötsligt fruktansvärt ont i sidan av magen och ryggen. Så ont att jag skrikgrät konstant. Basse hade precis åkt på träning, så jag blev tvungen att ringa hem honom så att vi kunde åka till akuten.
På väg till akuten ringde jag 112 och eftersom vi har rätt så nära till Avesta så meddelade dem akutmottagningen att vi var på väg. Väl där fick vi komma in rätt så fort. Jag väntade i max 15 minuter (det kändes dock längre). Under tiden jag var i Avesta fick jag minst fem doser morfin, men det hjälpte inte alls. Jag kräktes ett flertal gånger av smärtan.
Alma blev såklart jättehungrig under tiden, och man får inte amma när man har fått morfin, så Basse blev tvungen att ta med henne för att köpa ersättning. Bebis hade panik för att hon var så hungrig och pappan var så stressad och orolig att han hade svårt att få henne att lugna sig och äta. Han ringde till Bella och Johannes som slängde sig i bilen och kom till Avesta på en gång. Bella lyckades lugna Alma och få i henne lite mat. Basse ringde till mig och frågade om han skulle lämna Alma till Bella och Johannes. Jag hade då precis fått veta att jag skulle åka ambulans till Västerås, så jag sa till Basse att han kunde lämna Alma och sen åka dit.
Efter några timmar av outhärdlig smärta i Avesta fick jag alltså åka ambulans med blåljus till gynakuten i Västerås. När jag kom in var smärtan fortfarande så stark att jag kräktes av den. Efter ett tag bad jag om att få gå på toa och när jag hade varit och kissat så kom Basse och jag vet inte om jag någonsin varit lika glad över att se honom. Han satt bakom mig och strök mig på ryggen, vilket var otroligt skönt. Efter ett litet tag hade smärtan släppt ganska mycket och efter någon timme fick jag träffa gynekolog för undersökning. Då hade jag inte ont alls. Undersökningen visade ingenting, men kunde utesluta farliga anledningar. Jag misstänker fortfarande att det var en cysta som sprack, men gynekologen sa att det borde funnits vätska runt äggstocken om så var fallet, vilket det inte gjorde.
Eftersom smärtan hade avtagit och undersökningen inte visade någonting så sa han att jag kunde få åka hem. Men när vi väntade på sjuksköterskan som skulle ta bort alla nålar så började jag få ont igen. Sköterskan sa att jag kunde åka hem ändå eftersom undersökningen uteslutit orsaker som kunde vara farliga för mig. Jag fick i alla fall med mig Alvedon hem.
Vi åkte till McDonalds när vi lämnat akuten. Jag var så fruktansvärt törstig och Basse ville ha en liten cheeseburgare. Jag tog också en, men jag kunde inte äta, så Basse fick äta upp min också.
När vi kom hem fick jag äntligen pumpa. Helst hade jag väl velat sova på en gång, men brösten gjorde väldigt ont av att vara så fulla.
Det kändes otroligt jobbigt att vara ifrån Alma, men jag visste ju att hon hade det mycket bättre hos Bella och Johannes än vad hon hade haft det mitt i all sjukhus-stress. Så tacksam över att vi har dem och att Alma känner sig så trygg med dem. Hon sov hela natten, skruttan.
Igår var vi helt slut alla tre. Efter en mysig förmiddag med Bella och Elle så åkte vi hem och vilade hela dagen.
Jag har lite ont till och från. Så fort jag får ont får jag lite panik, men det är i alla fall på en hanterbar nivå. Idag (torsdag) har jag varit helt slut i huvudet och Alma är otroligt gasig i magen (förmodligen efter ersättningen). Vi hoppas att
det känns bättre imorgon.
Min förlossningsberättelse
Redan flera dagar innan BF började jag må otroligt dåligt psykiskt. Jag ville bara att bebis skulle komma. Tanken på att hon skulle kunna ligga kvar i nästan tre veckor till skrämde mig otroligt mycket.
Onsdagen den 3:e augusti var vi på kontroll hos barnmorskan. Vår barnmorska, Mia, hade semester, så vi fick träffa Anna i stället. Men vi tycker om henne också. Hon förstod att jag började må väldigt dåligt, speciellt med tanke på min fruktansvärda foglossning som gjorde att jag knappt kunde gå. Hon erbjöd att göra en hinnsvepning och jag nästan skrek att hon gärna fick göra en. (En hinnsvepning gör man för att ”reta igång” kroppen lite.) Hon berättade efter hinnsvepningen att jag var två centimeter öppen och helt mjuk. Alltså var kroppen redo för att förlossningen skulle kunna starta.
Hela onsdagen passerade och jag väntade bara på att det skulle hända någonting. Jag hade ganska stark molande värk i ryggen, men det hade jag haft flera dagar innan också.
På torsdag morgon, den 4:e augusti, vaknade jag runt 04.20 av värkar. Innan detta hade jag funderat mycket över hur man skulle kunna veta att det var värkar man kände, men det gick faktiskt inte att ta miste på.
Jag började klocka värkarna som jag ändå tyckte var rätt så regelbundna. Jag hade ungefär en värk var fjärde minut och de höll i sig i minst 60 sekunder. 05.33 ringde jag till förlossningen och berättade att jag hade börjat få värkar. De sa att det nog kommer ta ganska många timmar eftersom jag är förstföderska, men jag var ändå otroligt entusiastisk och peppad på att det äntligen hände någonting. Basse stannade hemma från jobbet och det var så skönt att slippa gå hemma och ta värkarna själv och utan någon distraktion. Bäst kändes det när jag satt och studsade lite på pilatesbollen under värkarna och Basse samtidigt strök mig hårt på ryggen.
Värkarna fortsatte att komma, men de var väldigt oregelbundna. Ibland kom de var femte minut, ibland var tjugonde. Så fortsatte det hela dagen.
Basses kusin skulle gifta sig på lördagen den 6:e och Basse skulle hjälpa till med ljudet. Han meddelade henne att han behövde lämna ljudgrejerna ganska omgående, så vi åkte till festlokalen (jag följde med för att försöka tänka på någonting annat) och träffade flera av Basses mysiga släktingar. Där blev vi dessutom bjudna på lunch. Det var superskönt att slippa tänka på mat.
Vi åkte hem och vilade lite och efter ytterligare några timmar åkte vi till skulpturparken i Ängelsberg. Det gick helt okej att stå och ta värkarna bara jag fick hålla i Basse och andas mig igenom dem.
21.06 ringde jag förlossningen igen. Då var värkarna tätare och jag hoppades att det skulle ha hänt någonting eftersom jag gått med värkar hela dagen. Förlossningen började bli full och de visste inte om de kunde ta emot oss. De meddelade att de skulle ringa till Falun och se om vi kunde åka dit. Efter någon minut ringde de upp och sa att det var intagningsstopp i Falun, så vi fick komma till Västerås ändå.
Vi packade ihop allting och åkte in. Undersökningen visade att jag fortfarande endast var två centimeter öppen och jag tyckte att det kändes fruktansvärt hopplöst efter alla smärtsamma värkar.
Jag fick med mig morfin och sömnmedicin och blev hemskickad. Klockan var väldigt mycket när vi åkte från förlossningen och vi var hungriga, så vi svängde förbi McDonalds och körde en Drive Thru. När vi satt på parkeringen och åt fick jag så starka värkar att jag inte kunde sitta ner och ta emot dem. Jag flög ut ur bilen och försökte hitta någon bekväm position stående.
Hela vägen hem hade jag oerhört starka värkar och det kändes inte riktigt som att morfinet hjälpte. Väl hemma (runt 02.00) tog jag sömnmedicin och hoppades på att få sova lite. Jag lyckades somna mellan värkarna, men jag vaknade av varje värk (som kom som glesast var tionde minut) och 05.35 hade jag minst tre värkar på tio minuter, så då ringde jag förlossningen igen. De frågade om vi kunde komma in vid 09.00, och jag sa att vi kunde försöka att jobba med värkarna hemma. Klockan 05.58 ringde jag till förlossningen igen och sa att det inte gick mer. Vi måste åka in. De svarade att vi var välkomna.
Jag hade tuffa värkar i bilen, men vi lyssnade på min förlossningslista och när ”Början på allt” med Petter och Eye-N-I kom blev jag helt tårögd. Det här var verkligen början på allt. Väl på förlossningen visade undersökningen att jag var öppen fyra centimeter och fick bli inskriven. Tjohoo!! Nästa gång vi åker hem har vi en bebis.
07.20 var klockan när jag blev inskriven. Vi fick vänta på vårt rum ett tag, så vi vilade en stund i undersökningsrummet. Runt 8 fick jag byta om och vi fick ett eget rum. Basse plockade ner en pilatesboll åt mig och barnmorskan höjde sängen så att jag kunde sitta och luta mig mot den.
Jag drack en del saft.
Strax innan 9 tänkte vi koppla på min TENS-apparat, men när vi skulle sätta fast den kom vår nya barnmorska (Isabel) och undersköterska (Alexandra) in och presenterade sig och frågade om jag ville bada. Värme från ett bad kändes väldigt lockande, så det tackade jag ja till. Jag tog även tacksamt emot en piggelin, alvedon och någon medicin mot illamående. Badet var otroligt skönt och jag somnade ett tag. Basse satt bredvid och höll koll. Vid 10 tyckte jag att det började bli lite jobbigt att ligga i badkaret och ta värkar, så då gick jag upp. Isabel erbjöd akupunktur för att ge en lugnande effekt och jag tackade ja.
Jag fick en nål i pannan och fem i huvudet. Isabel släckte ner i salen och tände ljusslingor i fönstret så att det skulle bli lite mysigare.
Runt 11 önskade jag mer smärtlindring då jag tyckte att det började bli alldeles för slitsamt med värkarna. Här fick vi en till barnmorska (Moa) då vår ordinarie var upptagen på annat håll. Nålarna togs bort och jag fick prova lustgas, vilket jag tyckte var otroligt äckligt till en början. Det tog ett litet tag att vänja sig. Moa visade Basse hur han kunde trycka mot mina knän när jag fick värkar och det, i kombination med lustgas, hjälpte ganska mycket. Jag fick även en värmekudde som jag hade på magen. Det var jätteskönt. Här någonstans fick jag även in pannkakor, men det var inte så lätt att äta när man var så tagen av värkarna. Max tre tuggor fick jag i mig.
Vid 11.40 fick jag galet smärtsamma värkar som inte slutade. Jag slet tag i Basse och drog mig upp i stående position och då kände jag att vattnet gick. Basse ringde på personal som hjälpte mig till toaletten för att byta binda.
Värkarna fortsatte att vara oerhört intensiva och Moa undrade om jag inte ville ha epidural ändå. Hon hade inte läst mitt förlossningsbrev då hon inte var min ordinarie (i brevet hade jag skrivit att jag INTE ville ha epidural), så hon visste inte att jag helst inte ville ha det. Vi diskuterade varför jag var rädd för epiduralen och Moa berättade att narkosläkaren var bäst. Då kände jag att det var det enda alternativet för att överleva värkarna. ^^' När hon sedan hade läst brevet frågade hon dock om jag kände att hon hade tvingat mig till någonting, men jag berättade att jag hade sagt att jag kunde ångra mig kring saker och ting.
Moa kopplade PVK och sedan preppades jag för epiduralen. Värkarna var fruktansvärda och Moa fick ligga över mina ben för att jag inte skulle röra mig när de satte epiduralen. 12.50 var klockan när jag fick smärtlindringen och det tog ett litet tag innan den hjälpte. 13.30 hade jag åter igen helt sanslöst ont av värkarna (så ont att jag kräktes av dem) och vid koll var jag då öppen 10 cm (då hade jag öppnats 4 cm på en timme). Isabel ville att jag skulle försöka gå på toa, men det gick inte, så då tappades jag på urin i stället. Jag fick även mer epidural.
14.00 började kvällspersonalen, men eftersom jag hade sådana starka och smärtsamma värkar så var Isabel kvar ett tag. Alexandra sa hej då och vi fick in barnmorskan Rebecka och undersköterskan Emma. Jag och Basse tyckte att det var lite synd att Moa inte hann säga hej då (det var vad vi antog) då vi tyckte så himla mycket om henne. Rebecka satte en elektrod på Almas huvud för att kunna avläsa hennes värden. Jag hade väldigt ont och Emma hjälpte mig att sätta mig på knä ett tag. 14.26 fylldes min epidural på igen. Nu bedömde jag min smärta som en 9:a på en skala från 1 - 10. Aj. Här någonstans reagerade läkaren på CTG:t och ville ta ett laktat-prov på Alma genom huvudet. Provet visade på bra värden.
15.23 hade jag mer ont igen och fick mer epidural. Den hjälpte jättebra denna gång och jag kände knappt någon smärta alls. Jag fick till och med i mig en macka och saft. Jag var så nöjd och lugn att jag satt och nynnade på någonting. Emma och Rebecka kommenterade då att de läst i mitt förlossningsbrev att vi hade en förlossningslista (som vi totalt hade glömt att sätta på). Basse plockade fram högtalaren och satte på vår musik. Det var jätteskönt att få ännu mer pepp.
Vid 16.40 hade vi inte kommit framåt i processen på över två timmar och Alma hade huvudet bakåtlutat, vilket gjorde att hon inte naturligt ville nedåt. Det kopplades på dropp med Oxytocin i värkförstärkande syfte. Det gjorde att värkarna blev mer intensiva och jag behövde mer epidural.
Innan 18 fick vi besök på rummet av Alex och Andreas som också var på förlossningen och väntade på bebis. Så skönt att få tänka på någonting annat ett litet tag. Andreas skulle dessutom åka och köpa mat, så han fick en beställning av Basse (som inte hade ätit någonting på hela dagen).
18.55 fick jag prova att ställa mig upp vid gåbordet. Vid varje värk lyfte jag ett ben och "dansade" lite för att låta tyngdlagen göra sitt jobb.
Det visade sig vara väldigt effektivt, för jag kände ett tryck nästan på en gång. När jag stod upp kände jag av värkarna mer och mer och vid 19.40 började jag få krystvärkar. Bästa Moa kom in och var med under krystarbetet. Hon och Basse var världens finaste stöd och när jag hade krystat i 25 minuter fick jag ta emot en liten skrutt 20.05. Basse satte på låten "You were born" med Cloud Cult och jag höll på att bryta ihop. Efter den kom dessutom ”Början på allt” med Petter och Eye-N-I (utan att Basse hade köat den) och det kändes som att den på ett helt perfekt sätt "knöt ihop säcken". Jag grät redan när den började, men det kom absolut fler tårar av den låten.
20.16 krystade jag snabbt och lätt ut moderkakan och efter det klippte Basse navelsträngen. Jag hade spruckit på två ställen och Rebecka sydde medan vi gosade med Alma (som bajsade och kissade ner heeeela mig och sig själv).
Vi låg kvar länge på förlossningen och gosade. Runt 21.20 vägdes och mättes hon och då fick vi veta att hon var hela 52 cm lång och vägde 3830 gram. Runt 21.30 fick vi in grattis-fika.
Vid 23.30 fick vi komma upp till BB och mysa.
Hela upplevelsen var otrolig och vi var så galet nöjda med personalen på förlossningen och BB. Och nu har vi haft vår Alma i över fem veckor. Så mycket kärlek. ♥
Jag drack en del saft.
Strax innan 9 tänkte vi koppla på min TENS-apparat, men när vi skulle sätta fast den kom vår nya barnmorska (Isabel) och undersköterska (Alexandra) in och presenterade sig och frågade om jag ville bada. Värme från ett bad kändes väldigt lockande, så det tackade jag ja till. Jag tog även tacksamt emot en piggelin, alvedon och någon medicin mot illamående. Badet var otroligt skönt och jag somnade ett tag. Basse satt bredvid och höll koll. Vid 10 tyckte jag att det började bli lite jobbigt att ligga i badkaret och ta värkar, så då gick jag upp. Isabel erbjöd akupunktur för att ge en lugnande effekt och jag tackade ja.
Jag fick en nål i pannan och fem i huvudet. Isabel släckte ner i salen och tände ljusslingor i fönstret så att det skulle bli lite mysigare.
Vid 11.40 fick jag galet smärtsamma värkar som inte slutade. Jag slet tag i Basse och drog mig upp i stående position och då kände jag att vattnet gick. Basse ringde på personal som hjälpte mig till toaletten för att byta binda.
Värkarna fortsatte att vara oerhört intensiva och Moa undrade om jag inte ville ha epidural ändå. Hon hade inte läst mitt förlossningsbrev då hon inte var min ordinarie (i brevet hade jag skrivit att jag INTE ville ha epidural), så hon visste inte att jag helst inte ville ha det. Vi diskuterade varför jag var rädd för epiduralen och Moa berättade att narkosläkaren var bäst. Då kände jag att det var det enda alternativet för att överleva värkarna. ^^' När hon sedan hade läst brevet frågade hon dock om jag kände att hon hade tvingat mig till någonting, men jag berättade att jag hade sagt att jag kunde ångra mig kring saker och ting.
Moa kopplade PVK och sedan preppades jag för epiduralen. Värkarna var fruktansvärda och Moa fick ligga över mina ben för att jag inte skulle röra mig när de satte epiduralen. 12.50 var klockan när jag fick smärtlindringen och det tog ett litet tag innan den hjälpte. 13.30 hade jag åter igen helt sanslöst ont av värkarna (så ont att jag kräktes av dem) och vid koll var jag då öppen 10 cm (då hade jag öppnats 4 cm på en timme). Isabel ville att jag skulle försöka gå på toa, men det gick inte, så då tappades jag på urin i stället. Jag fick även mer epidural.
14.00 började kvällspersonalen, men eftersom jag hade sådana starka och smärtsamma värkar så var Isabel kvar ett tag. Alexandra sa hej då och vi fick in barnmorskan Rebecka och undersköterskan Emma. Jag och Basse tyckte att det var lite synd att Moa inte hann säga hej då (det var vad vi antog) då vi tyckte så himla mycket om henne. Rebecka satte en elektrod på Almas huvud för att kunna avläsa hennes värden. Jag hade väldigt ont och Emma hjälpte mig att sätta mig på knä ett tag. 14.26 fylldes min epidural på igen. Nu bedömde jag min smärta som en 9:a på en skala från 1 - 10. Aj. Här någonstans reagerade läkaren på CTG:t och ville ta ett laktat-prov på Alma genom huvudet. Provet visade på bra värden.
15.23 hade jag mer ont igen och fick mer epidural. Den hjälpte jättebra denna gång och jag kände knappt någon smärta alls. Jag fick till och med i mig en macka och saft. Jag var så nöjd och lugn att jag satt och nynnade på någonting. Emma och Rebecka kommenterade då att de läst i mitt förlossningsbrev att vi hade en förlossningslista (som vi totalt hade glömt att sätta på). Basse plockade fram högtalaren och satte på vår musik. Det var jätteskönt att få ännu mer pepp.
Innan 18 fick vi besök på rummet av Alex och Andreas som också var på förlossningen och väntade på bebis. Så skönt att få tänka på någonting annat ett litet tag. Andreas skulle dessutom åka och köpa mat, så han fick en beställning av Basse (som inte hade ätit någonting på hela dagen).
18.55 fick jag prova att ställa mig upp vid gåbordet. Vid varje värk lyfte jag ett ben och "dansade" lite för att låta tyngdlagen göra sitt jobb.
20.16 krystade jag snabbt och lätt ut moderkakan och efter det klippte Basse navelsträngen. Jag hade spruckit på två ställen och Rebecka sydde medan vi gosade med Alma (som bajsade och kissade ner heeeela mig och sig själv).
Vi låg kvar länge på förlossningen och gosade. Runt 21.20 vägdes och mättes hon och då fick vi veta att hon var hela 52 cm lång och vägde 3830 gram. Runt 21.30 fick vi in grattis-fika.
Hela upplevelsen var otrolig och vi var så galet nöjda med personalen på förlossningen och BB. Och nu har vi haft vår Alma i över fem veckor. Så mycket kärlek. ♥
Update.
Hälften av graviditeten är nu avklarad och vi fick i torsdags reda på att vi ska få en tjej.
Nu känner jag henne flera gånger om dagen och idag kände jag för första gången en spark på utsidan av magen (tror jag). Hon är oftast vaken när jag ska sova, och det är så mysigt att känna henne att jag då väljer att vara vaken tills hon har slutat härja runt. På torsdag ska jag till barnmorskan igen och då tror jag att jag får höra hjärtat. Jag hoppas det i alla fall!
Tanken på hur många hon har i sin omgivning som kommer att älska henne och vilja rå om henne gör mig alldeles varm.
Nu känner jag henne flera gånger om dagen och idag kände jag för första gången en spark på utsidan av magen (tror jag). Hon är oftast vaken när jag ska sova, och det är så mysigt att känna henne att jag då väljer att vara vaken tills hon har slutat härja runt. På torsdag ska jag till barnmorskan igen och då tror jag att jag får höra hjärtat. Jag hoppas det i alla fall!
Tanken på hur många hon har i sin omgivning som kommer att älska henne och vilja rå om henne gör mig alldeles varm.
We're having a baby!
Just detta inlägg var lite svårt att börja skriva på. Det är så mycket känslor och jag vill få till ett fint inlägg som jag kan titta tillbaka på och som får mig att minnas allt såhär i början.
I början på november kom vi fram till att vi ville skaffa barn tillsammans och bestämde oss för att sluta med preventivmedel. Jag har alltid haft en stark oro över att inte kunna få barn, så i min skepticism tänkte jag att det nog tar ett tag för oss att bli gravida.
I slutet av november hade jag som vanligt väldigt påtagliga PMS-symptom. Otroligt ömma bröst, väldigt trött, mådde illa ... Min cykel höll på längre än de senaste månaderna, men jag tänkte att det inte var jättekonstigt, då den pendlat mellan 25 - 30 dagar (och till och med varit så kort som 18 dagar någon månad) sedan jag slutade med p-piller för över två år sedan. När jag var på dag 29 tänkte jag ändå att "om jag inte fått mens imorgon bitti så tar jag ett test bara för att kolla, jag är förmodligen inte gravid, men jag kollar för säkerhets skull".
Morgonen den 26:e november gick jag upp på toa. Jag hade inte fått mens, så jag tog fram ett graviditetstest, tog testet och hoppade in i duschen för att slippa stå och stirra medan jag väntade. Det kan ha varit min snabbaste dusch någonsin och när jag klev ut ur duschen sneglade jag på testet (det låg en bit bort) och tyckte att jag kan ha sett två streck. Jag fick lite hjärtklappning, men försökte lugna mig med att jag sett dubbelt. Jag torkade mig (jävligt slarvigt och snabbt) och gick sedan fram till testet och kollade. Det var två streck och jag hade inte sett i syne. Jag knäppte detta kort (notera att tampongförpackningen står framme och redo) ...
... och sprang in till Basse som låg och sov. Jag halvgrinade fram att han skulle titta på telefonen och den nyvakna herrn lyckades till slut se vad det var som jag var så ivrig över att han skulle se. Jätteglada åkte vi sedan till jobbet, och jobbade en otroligt svår och lätt arbetsdag. Usch vad svårt det var att inte säga någonting till någon. ^^'
På vägen hem köpte jag ett digitalt graviditetstest (jag hade väldigt svårt att förstå att jag faktiskt var gravid) som jag tog på en gång när vi kom hem. Det visade att jag hade blivit befruktad för två till tre veckor sedan.
Vi tänkte att familjen skulle få nyheten som en form av julklapp, så jag gjorde julkort till våra föräldrar. De såg ut såhär:
Förklaring: Både jag och Basse är lejon, och barnet kommer också att bli ett lejon. Jag orkade inte bry mig om att göra skillnad på "hon-lejon", "han-lejon" och bebis-lejon.
Nyheten togs emot väldigt bra och våra föräldrar (samt Oscar och hens partner Spooky) blev oerhört glada. Mor och far fick veta i samband med att Oscar och Spooky kom hem (den 22:a december) och Stefan och Synne (Basses föräldrar) fick veta när vi var där på uppesittarkvällen. Jag ringde Erica och Tommy på dagen den 23:e för att berätta och de blev väldigt glada båda två. Lina väntade jag med, eftersom jag visste att hon skulle komma på besök den 26:e. Hon reagerade precis som väntat: med att storböla. Hi hi. ♥
Basse berättade för sin bästa kompis genom att ge honom en "gudfar"-båt som Basse gjort på slöjden. ^^'
Efter jul väntade en lång period när vi bara gick och väntade på första ultraljudet: 26:e januari. Jag hade fortfarande ganska svårt att tro att det fanns någon bebis där inne, och jag var (och är egentligen fortfarande) rädd att den skulle ha dött eller att den inte skulle vara frisk. En oro som jag antar att de flesta mammor upplever.
I onsdags fick vi se vårt lilla gryn och datumet blev flyttat från 3/8 (Basses födelsedag) till 31/7 (min födelsedag). Vi får se när vårt lilla päron vill titta ut. Det var en sprallig liten krabat i alla fall som höll på och trampade omkring och gjorde volter och hade sig, verkligen sin fars (son höll jag på att skriva, men det vet vi ju inte än) barn.
Nu längtar vi till rutinultraljudet så att vi får se vårt lilla hjärta igen och så att man kan slappna av ytterligare lite till.
Magen har börjat växa en del och jag kan inte längre ha mina jeans. Äntligen har jag köpt några gravidbyxor och det är mycket skönare än att pressa in magen i tighta jeans. Här är senaste magbilden jag tog. I skrivande stund är vi i vecka 14 (13+4). Vi går in i vecka 15 på måndag.
Nyheten togs emot väldigt bra och våra föräldrar (samt Oscar och hens partner Spooky) blev oerhört glada. Mor och far fick veta i samband med att Oscar och Spooky kom hem (den 22:a december) och Stefan och Synne (Basses föräldrar) fick veta när vi var där på uppesittarkvällen. Jag ringde Erica och Tommy på dagen den 23:e för att berätta och de blev väldigt glada båda två. Lina väntade jag med, eftersom jag visste att hon skulle komma på besök den 26:e. Hon reagerade precis som väntat: med att storböla. Hi hi. ♥
Basse berättade för sin bästa kompis genom att ge honom en "gudfar"-båt som Basse gjort på slöjden. ^^'
Efter jul väntade en lång period när vi bara gick och väntade på första ultraljudet: 26:e januari. Jag hade fortfarande ganska svårt att tro att det fanns någon bebis där inne, och jag var (och är egentligen fortfarande) rädd att den skulle ha dött eller att den inte skulle vara frisk. En oro som jag antar att de flesta mammor upplever.
I onsdags fick vi se vårt lilla gryn och datumet blev flyttat från 3/8 (Basses födelsedag) till 31/7 (min födelsedag). Vi får se när vårt lilla päron vill titta ut. Det var en sprallig liten krabat i alla fall som höll på och trampade omkring och gjorde volter och hade sig, verkligen sin fars (son höll jag på att skriva, men det vet vi ju inte än) barn.
Nu längtar vi till rutinultraljudet så att vi får se vårt lilla hjärta igen och så att man kan slappna av ytterligare lite till.
Magen har börjat växa en del och jag kan inte längre ha mina jeans. Äntligen har jag köpt några gravidbyxor och det är mycket skönare än att pressa in magen i tighta jeans. Här är senaste magbilden jag tog. I skrivande stund är vi i vecka 14 (13+4). Vi går in i vecka 15 på måndag.
Igår berättade vi för flera kollegor och idag har jag berättat för mina elever. Många glada miner. ♥
Jag är lycklig. ♥
Jag är lycklig. ♥