Stress.

Förra veckan var hektisk. 

I tisdags var det som vanligt springlek, hem och äta och så drar Basse iväg på innebandyträning när jag ska lägga Alma. I onsdags var jag på föräldrarmöte på förskolan direkt efter jobbet. I torsdags skulle vi hämta min bil på verkstan och sen hade jag genrep med kören samtidigt som Basse hade innebandyträning. Så jag och Alma åkte raka vägen från verkstaden till mamma och pappa för att äta middag, och sedan lämnade jag Alma där så att jag kunde åka på kör-rep. Efter repet hämtades barnet och vi åkte hem för att lägga oss (hon somnade dock i bilen och vaknade precis när jag la ner henne i sängen, sen somnade hon inte om förrän strax efter 21, tjohooooooooooo). 

I fredags hade Basse kvalmatch, så då var jag ensam med Alma i princip hela eftermiddagen och kvällen. Alma var jättetrött och blev ledsen vid matbordet, så då gick vi ner för att mysa. Hon ville "gosa soffan", så vi satte oss i den och gosade. Hon somnade nästan på en gång och sov redan 18.40 (hon brukar gå och lägga sig vid 19). 

I lördags hade Basse träning, så han åkte hemifrån runt 9.45. Jag och Alma åkte till mamma och pappa vid 10.30, för jag skulle ha konsert med kören på kvällen, så jag behövde åka ut till kyrkan strax efter 14. Vi åt lunch vid 12 och sen fick mamma lägga Alma. Jag fixade mig inför kvällen och sen åkte jag ut till By. Där repade vi fram till 18.00 och då slog vi till med en fantastisk Disney-konsert. Den blev hur bra som helst och det är så jäääkla kul att vara med i kören.

Efter konserten åkte Alma med mamma och pappa hem igen och jag och Basse åkte vidare till Norberg för lite hockeyspels-turnering hos Renfors. Jag hade så jävla ont i kroppen, så jag kunde inte vara med, men det var kul ändå. Vi åkte hem och sov runt 23 och sen gick Basse upp tidigt på söndagen för att åka på kval i Kumla. Pappa skrev på morgonen och meddelade att Alma hade feber, men hon var glad och nöjd, så jag passade på att vila under förmiddagen. Min kropp var helt slut. Jag hämtade henne vid 14.30, och då var hon sååå varm. När vi kom hem hade hon 39,3 i temp, men hon var glad och nöjd ändå. Hon ville springa och hoppa och ha sig, men kraschade lite emellanåt när energin tog slut. Basse kom hem runt 18.00, så då kunde vi mysa lite innan Alma skulle gå och lägga sig. Mamman var otroligt trött och nu börjar jag dessutom bli sjuk (igen, var nyss hemma från jobbet med en förkylning). Jag hostar och snorar. Blä.

På tal om att pussa magen.

I förrgår när Alma skulle sova så tog hon åter igen ut nappen och pussade magen, men den här gången sa hon "pussa syster". Jag höll på att bryta ihop för att det var så himla gulligt.

Igår följde hon och Basse med mig till barnmorskan, och när vi var där så gosade Alma in sig i min famn och sa "lillasyster" till magen. Hon fick vara med och lyssna på lillasyster och det var sååå spännande. Hon pratade om det hela eftermiddagen och kvällen. 

Det pratas väldigt mycket om lillasyster just nu. Vi ska ta oss till biblioteket och låna några böcker om att få småsyskon så att vi kan förbereda henne ännu mer, lilla älsklingen. ♥

"Pussa magen"

Imorse när Alma vaknade var min mage framme för att min pyjamaströja hade åkt upp. Det första hon gjorde då var att ta ut nappen ur munnen, pussa på magen och säga "pussa magen": Det var så gulligt att det nästan kom en tår. Lilla stora älsklingen!

Illamående och allmänt blä

I fredags hade jag och mina närmsta kollegor en jättemysig AW direkt efter jobbet. Vi åt semlor och kex och ost och snackade massa skit. Supermysigt. Basse och Alma hämtade mig strax innan fem och så åkte vi och handlade. Jag blev dock väldigt mätt och mättnadskänslan övergick i ett illamående som hållit i sig ända sedan dess. Idag är det måndag och jag mår fortfarande dåligt. Jag somnade till och med i personalrummet på min rast.

Det har även spänt konstigt över magen och jag har mått allmänt kasst, så igår ringde jag till förlossningen för lite rådgivning. Vi blev lite oroliga över att det skulle vara någonting som var fel, men sköterskan på förlossningen lugnade mig och var väldigt snäll och gullig. Går det inte över inom de närmsta dagarna ska jag kontakta min barnmorska, men jag ska ändå dit nästa tisdag, så jag kanske härdar ut fram tills dess.

På onsdag går vi in i vecka 29 och det känns sjukt hur snabbt det går. Tredje trimestern är här och det är bitvis väldigt tungt att släpa omkring på en liten bebis i magen och en 18-månaders unge på höften. Alma är otroligt mammig just nu och ska absolut vara hos och med mig hela tiden när vi är tillsammans. Förmodligen är det en fas av separationsångest just nu, och vi vet ju att det kommer att gå över så småningom. 

Kaaaaos

Som misstänkt så hann vi inte städa någonting igår. Basse var tvungen att skotta bort en del snö från balkongen, för det lät som att den var på väg att rasa ihop av tyngden. He he ...

Idag slutar jag 16.30 och mamma och pappa kommer 17.00. Tror ni att vi hinner städa hela huset på ungefär 20 minuter? ;) Uppdaterar såklart kring den spännande situationen ikväll eller imorgon. ^^'

Hitta rutinerna

Tillbaka till vardagen, tillbaka till rutinerna. Idag börjar Alma sin andra termin på springlek och både jag och Basse är ledare (tillsammans med Alex och Andreas). Veckorna känns sprängfyllda och det blir liksom att det här trötta gravidot inte orkar göra någonting alls hemma, det känns som att huset förfaller. Vi "plockade bort" julen i helgen, men den står liksom fortfarande kvar på matsalsbordet. Vi ska sortera allt baserat på vilken våning det ska vara, men det har varken funnits tid eller ork. Idag blir det bara hem och slänga i sig mellanmål, iväg på springlek, hem och äta, bada Alma och sen lägga Alma medan Basse åker på träning. Jag vet redan att jag absolut inte kommer att orka göra någonting mer efter läggning. Förmodligen kommer jag att bli kvar med Alma i sängen och somna för natten. 

Imorgon kommer mamma och pappa och hälsar på en sväng. Alma älskar sin mormor och morfar så himla mycket och tjatar om dem hela tiden. Så nu får de faktiskt pallra sig till Fagersta så att de får umgås lite (kanske att jag och Basse kan få städa och plocka lite när hon ändå har besök, he he). På torsdag kommer min vän och gamla kollega, Therese, hem till oss. Så det blir väl typ det, middag, lite lek och sova som hinns med då. På fredag kommer Lina, så det blir samma visa där. Skönt att jag inte bryr mig om att folk ser vårt hemma-kaos längre. ;) Bara lite. ^^' 

Alma babblar så himla mycket nu. Hon har börjat säga "gammemommo" och "gammemoffa". Såååå gulligt. Hon härmar allt man säger, så nu gäller det verkligen att tänka sig för hela tiden. 

Här hade Alma sin första tofs. Lilla hjärtat. ♥

Lilla lillasyster

I magen växer en liten lillasyster. Hon sparkas och härjar mest hela kvällarna och det är såååå mysigt. Det märks dock att man har en till liten att ta hand om nu, för tiden bara sveper iväg. Idag är det nog faktiskt 99 dagar kvar till beräknad förlossningsdag. Snacka om att man hade mer koll på dagar och veckor när Alma låg i magen. 

Tråkigt är dock min brutala foglossning. Väldigt många rörelser gör ont och just nu när det är så mycket snö ute kan jag knappt gå utomhus. Alla steg blir jobbigare och gör ont. Alma är dessutom oerhört mammig och klängig just nu, så det blir en del bära trots smärta. När det är som värst får hon sitta i bärsele så att jag inte belastar snett. 

Vi längtar efter lillasyster, men njuter samtidigt som bara den av den här tiden vi har med bara Alma. Kan verkligen inte förstå att vi blir en familj på fyra snart. 

Här kommer en bild på stor-magen. Alma älskar att ta på den. ♥ 

My precious

(null)


Vi ska gifta oss!

Den 16/9 friade Basse till mig. Jag sa självklart ja, och jag är överlycklig. Nu kommer det svåra, att välja ringar. Basse friade med en jättecharmig ring som jag har tillfälligt, men vi ska kolla ut ringar tillsammans så fort vi får tid. 


14/11
Ringar är beställda och jag är sååååå taggad på att få hem dem. Min är väldigt tunn och elegant. Bild kommer när de är hämtade. 



Alma ska bli storasyster

24/8:

Så många symptom som viftats bort med andra orsaker.

Ont i brösten:
tänkte väl att det var någonting hormonellt helt enkelt. Eller att Alma hade bitit mig, vilket hon gör med jämna mellanrum. 

Illamående: har tänkt att det berott på vår katastrofala kost i samband med min IBS. 

Yrsel: vet faktiskt inte riktigt hur jag förklarat bort det. Jag har väl tyckt att det har varit lite konstigt att jag varit så yr hela tiden.

Extrem trötthet: att börja jobba efter sommaren är jobbigt. Inte så konstigt att jag har varit så trött.

Men jag är alltså gravid. Igen. Var jag inte det nyss? ^^

Jag tog bort min kopparspiral för att jag blödde så mycket hela tiden. Planen var väl att försöka för bebbe under hösten, men kanske inte på en gång. Nu blev det dock en väldigt trevlig överraskning när det var ett extra streck på stickan. 

Jag är så extremt orolig just nu. Vill bara att veckorna ska få gå så att det blir säkrare och säkrare för det lilla pepparkornet. Även om vi bara vetat i några dagar så har jag vant mig vid tanken på en liten vårbebis. 

2/10:

Oro i överflöd. I fredags fick jag en blödning och nu är jag så orolig att jag inte vet vad jag ska göra. Jag ska få åka till kvinnokliniken imorgon och kolla att allt är okej, men jag är så rädd att det ska vara en död liten krabat där inne, eller typ ingenting. Jag ska vara i vecka 11 nu, men jag tycker inte att magen har vuxit på några veckor. För typ två veckor sedan var jag jättesvullen och kunde knappt få på mig mina byxor, men nu kan jag till och med ha mina tighta högmidjade jeans helt knäppta.

Jag försöker distansiera mig och inte tänka för mycket på det. Innan imorgon kan jag ändå varken få veta någonting eller kunna göra någonting åt saken. Jag hade kunnat få en tid idag 13.00, men då skulle Alma ha missat sitt babysim för andra veckan i rad, och det kunde jag helt enkelt inte ta ifrån henne. Hon älskar verkligen sin tid i vattnet. 

Vi får se när jag orkar uppdatera här kring hur det såg ut. Förmodligen skriver jag inget mer här om vi inte ska få vår april-bebis. 

3/10

Idag fick vi se ett tickande hjärta på en liten böna. Jag är så lättad och lycklig.

10/11

Jag är nu i vecka 17. Tiden går fort, men jag mår fortfarande illa varje dag. Vi har varit på KUB-test och fått se den lilla vildingen en gång till. Rutinultraljud blir i början av december. Nu har vi även offentliggjort att Alma ska bli storasyster, så nu publicerar jag detta utkast som jag skrivit på sedan i augusti. Det känns så sjukt att det var så längesedan jag fick ett extra streck på stickan. 

Mjölkproteinallergi

I början av året fick vi redan på att bebben är allergisk mot äggvita och mjölkprotein. Hon är kontaktallergisk mot mjökproteinet, så om man har ätit t.ex. en macka och tagit på smör eller ost så måste man tvätta händerna innan man pillar på henne, annars får hon utslag. Det är rätt så bökigt att behöva tänka på hela tiden och det är jättetråkigt att hon inte bara kan smaka allt en själv äter. Speciellt eftersom hon är så intresserad av mat och gärna vill smaka allt man stoppar i munnen.

Vi försöker anpassa så att det vi äter är mjölkfritt, men vi har varit rätt så dåliga på att byta ut grädde och creme fraiche i maten. Vi ska bättra oss. Det blir ju både enklare och billigare för oss om hon kan äta samma mat som vi gör.

Kladdmaja. ♥

Fort går det.

Jag hade visst börjat skriva ett inlägg strax efter mitt förra. Det hade inte ens skrivits klart, så det skrotade jag nu. Det handlade om att vi hade varit barnvakt åt våra fantastiska Renfors-trollungar.


Om fyra dagar är Alma 10 månader. Hon kryper för fullt nu och klappar gärna händerna. Hon gör även "aja baja" med fingret väldigt ofta. Ha ha. 


Nu ska det bli skönt med långledigt (jag är ju ledig lika länge som vanligt, men jag får i alla fall ha pappan hemma i två dagar extra).

På lördag åker vi till Stockholm för att heja på gudfar Johannes när han springer Stockholm Maraton. Det blir mysigt. Jag hoppas att Alma sköter sig i bilen bara. Sist vi åkte från Stockholm (när vi hade hälsat på Almas moster Erica) så gallskrek Alma den sista halvtimmen i bilen. Kul. ^^'

Hoppas att alla njuter av en fin (blåsig och kall) torsdag. 

Hej igen!

Nu vill jag verkligen bli mer aktiv här inne. Jag har som mål att uppdatera mist en gång i månaden. Jag som alltid gör "års-inlägg" har inte ens gjort det. Det har väl helt enkelt inte funnits tid nu när man har en bebbe att ta hand om.

Sist jag skrev hade jag precis fått reda på att jag hade fått njursten. Jag var orolig över mjölkproduktion och amning och allt. Jag kan gladeligen skriva att det gick bra. Jag åt medicinen i en vecka och höll uppe med amningen i 8 dagar. Jag pumpade flera gånger om dagen och det gick bra. Vi kunde börja amma igen och ammar fortfarande några gånger om dagen (och på natten). Jag älskar det och hoppas kunna amma tills hon är minst ett och ett halvt. 


Vår lilla trollunge blir snart nio månader. Hon krälar fort som tusan, är sugen på att börja krypa och går gärna omkring när man håller i henne. Hon reser sig upp flera gånger om dagen (vilket blir lite farligt eftersom hon tycks tro att hon kan stå utan hjälp, he he). Hon sjunger gärna "Imse vimse spindel" och försöker göra rörelserna. Det är mest viftande med armarna dock. ^^

Hon bajsar oftast på toa och har gjort det sedan i januari. Skönt att slippa så många bajsblöjor som möjligt. 

Jag har börjat jobba igen! Nu jobbar jag onsdagar, torsdagar och fredagar som speciallärare. Det är supermysigt. När jag jobbar är Basse såklart föräldraledig och han älskar att vara hemma med Alma. 

 

Fortsättning på helvetet

I torsdags skrev jag "jag hoppas att det känns bättre imorgon". Men det gjorde det inte. Redan när jag vaknade kände jag att smärtan var på väg tillbaka med stormsteg. Jag tog med en gosig liten teddybjörn till apoteket och köpte Alvedon.
(null)

Efter Alvedonen vilade vi lite, men efter bara en timme vaknade jag av smärta. Jag hörde av mig till Basse och sa att han var tvungen att åka hem från jobbet. Sen ringde jag 1177. Sköterskan där tyckte att det lät som att det hade med urinledarna att göra och försökte få tag på vårdcentralen för att boka en tid åt mig. Då det inte gick rådde han mig att åka dit och "knacka på" och förklara min situation. Om inte annat för att de skulle skicka mig vidare till jourmottagningen i Västerås.

Vi åkte till vårdcentralen och de kunde såklart inte hjälpa mig då det inte fanns några läkartider. Så efter en onödig väntan där bestämde vi oss för att åka till Västerås. Jag hade inte ätit någonting annat än två belvita-kex, så Basse köpte en fryslåda med köttbullar åt mig. Jag mådde dock alldeles för illa för att kunna äta, så jag fick bara i mig en tugga.

Iväg till Västerås. Den här gången fick Alma följa med. Sköterskan i receptionen tyckte att jag skulle få träffa en kirurg, så jag fick sätta mig och vänta. Det var inte en särskilt lång väntan innan en första provtagning och efter den fick vi ett eget rum. Där var vi nog ungefär mellan 16.00 och 20.00.
(null)

Kirurgen jag fick träffa misstänkte njursten på en gång. Jag fick en spruta med voltaren och fick sedan vänta på röntgen. 

Jag fick göra en magnetröntgen och den visade att jag har en njursten som är väldigt nära urinblåsan. Medicinen som jag ska ta för att underlätta utdrivandet får jag inte amma med, så från och med 20.00 ikväll blir det ingen mer amning förrän medicinkuren är klar. Det kan ta allt från en vecka till 30 dagar. 

Jag är helt förstörd. Tanken var att jag skulle pumpa så mycket som möjligt idag för att spara till Alma, men det har kommit exakt 0 mjölk när jag pumpat. Så nu är jag såklart livrädd att mjölkproduktionen ska stanna av så att vi inte kan återuppta amningen efter det här helvetet. Jag har sån ångest att jag knappt kan andas. Har haft ont hela dagen och mått så jävla dåligt. Knappt kunnat äta någonting.

Håll tummarna för att eländet är slut snart. 

Läskigt.

I tisdags kväll fick jag plötsligt fruktansvärt ont i sidan av magen och ryggen. Så ont att jag skrikgrät konstant. Basse hade precis åkt på träning, så jag blev tvungen att ringa hem honom så att vi kunde åka till akuten. 

På väg till akuten ringde jag 112 och eftersom vi har rätt så nära till Avesta så meddelade dem akutmottagningen att vi var på väg. Väl där fick vi komma in rätt så fort. Jag väntade i max 15 minuter (det kändes dock längre). Under tiden jag var i Avesta fick jag minst fem doser morfin, men det hjälpte inte alls. Jag kräktes ett flertal gånger av smärtan. 

Alma blev såklart jättehungrig under tiden, och man får inte amma när man har fått morfin, så Basse blev tvungen att ta med henne för att köpa ersättning. Bebis hade panik för att hon var så hungrig och pappan var så stressad och orolig att han hade svårt att få henne att lugna sig och äta. Han ringde till Bella och Johannes som slängde sig i bilen och kom till Avesta på en gång. Bella lyckades lugna Alma och få i henne lite mat. Basse ringde till mig och frågade om han skulle lämna Alma till Bella och Johannes. Jag hade då precis fått veta att jag skulle åka ambulans till Västerås, så jag sa till Basse att han kunde lämna Alma och sen åka dit. 
(null)

Efter några timmar av outhärdlig smärta i Avesta fick jag alltså åka ambulans med blåljus till gynakuten i Västerås. När jag kom in var smärtan fortfarande så stark att jag kräktes av den. Efter ett tag bad jag om att få gå på toa och när jag hade varit och kissat så kom Basse och jag vet inte om jag någonsin varit lika glad över att se honom. Han satt bakom mig och strök mig på ryggen, vilket var otroligt skönt. Efter ett litet tag hade smärtan släppt ganska mycket och efter någon timme fick jag träffa gynekolog för undersökning. Då hade jag inte ont alls. Undersökningen visade ingenting, men kunde utesluta farliga anledningar. Jag misstänker fortfarande att det var en cysta som sprack, men gynekologen sa att det borde funnits vätska runt äggstocken om så var fallet, vilket det inte gjorde. 

Eftersom smärtan hade avtagit och undersökningen inte visade någonting så sa han att jag kunde få åka hem. Men när vi väntade på sjuksköterskan som skulle ta bort alla nålar så började jag få ont igen. Sköterskan sa att jag kunde åka hem ändå eftersom undersökningen uteslutit orsaker som kunde vara farliga för mig. Jag fick i alla fall med mig Alvedon hem.

Vi åkte till McDonalds när vi lämnat akuten. Jag var så fruktansvärt törstig och Basse ville ha en liten cheeseburgare. Jag tog också en, men jag kunde inte äta, så Basse fick äta upp min också.

När vi kom hem fick jag äntligen pumpa. Helst hade jag väl velat sova på en gång, men brösten gjorde väldigt ont av att vara så fulla. 
(null)

Det kändes otroligt jobbigt att vara ifrån Alma, men jag visste ju att hon hade det mycket bättre hos Bella och Johannes än vad hon hade haft det mitt i all sjukhus-stress. Så tacksam över att vi har dem och att Alma känner sig så trygg med dem. Hon sov hela natten, skruttan. 

Igår var vi helt slut alla tre. Efter en mysig förmiddag med Bella och Elle så åkte vi hem och vilade hela dagen. 
(null)

Jag har lite ont till och från. Så fort jag får ont får jag lite panik, men det är i alla fall på en hanterbar nivå. Idag (torsdag) har jag varit helt slut i huvudet och Alma är otroligt gasig i magen (förmodligen efter ersättningen). Vi hoppas att det känns bättre imorgon.

Om

Min profilbild

Elin