Fortsättning på helvetet

I torsdags skrev jag "jag hoppas att det känns bättre imorgon". Men det gjorde det inte. Redan när jag vaknade kände jag att smärtan var på väg tillbaka med stormsteg. Jag tog med en gosig liten teddybjörn till apoteket och köpte Alvedon.
(null)

Efter Alvedonen vilade vi lite, men efter bara en timme vaknade jag av smärta. Jag hörde av mig till Basse och sa att han var tvungen att åka hem från jobbet. Sen ringde jag 1177. Sköterskan där tyckte att det lät som att det hade med urinledarna att göra och försökte få tag på vårdcentralen för att boka en tid åt mig. Då det inte gick rådde han mig att åka dit och "knacka på" och förklara min situation. Om inte annat för att de skulle skicka mig vidare till jourmottagningen i Västerås.

Vi åkte till vårdcentralen och de kunde såklart inte hjälpa mig då det inte fanns några läkartider. Så efter en onödig väntan där bestämde vi oss för att åka till Västerås. Jag hade inte ätit någonting annat än två belvita-kex, så Basse köpte en fryslåda med köttbullar åt mig. Jag mådde dock alldeles för illa för att kunna äta, så jag fick bara i mig en tugga.

Iväg till Västerås. Den här gången fick Alma följa med. Sköterskan i receptionen tyckte att jag skulle få träffa en kirurg, så jag fick sätta mig och vänta. Det var inte en särskilt lång väntan innan en första provtagning och efter den fick vi ett eget rum. Där var vi nog ungefär mellan 16.00 och 20.00.
(null)

Kirurgen jag fick träffa misstänkte njursten på en gång. Jag fick en spruta med voltaren och fick sedan vänta på röntgen. 

Jag fick göra en magnetröntgen och den visade att jag har en njursten som är väldigt nära urinblåsan. Medicinen som jag ska ta för att underlätta utdrivandet får jag inte amma med, så från och med 20.00 ikväll blir det ingen mer amning förrän medicinkuren är klar. Det kan ta allt från en vecka till 30 dagar. 

Jag är helt förstörd. Tanken var att jag skulle pumpa så mycket som möjligt idag för att spara till Alma, men det har kommit exakt 0 mjölk när jag pumpat. Så nu är jag såklart livrädd att mjölkproduktionen ska stanna av så att vi inte kan återuppta amningen efter det här helvetet. Jag har sån ångest att jag knappt kan andas. Har haft ont hela dagen och mått så jävla dåligt. Knappt kunnat äta någonting.

Håll tummarna för att eländet är slut snart. 

Kommentarer
Postat av: Pernilla

Stora kramar till dig vännen!
Vill bara säga att kroppen får svårare att släppa ut mjölken vid stark smärta och stress, så ge inte upp än. Det kan gå bättre när du får slapna av hemma. Håller tummarna för dig och er! ❤️

2022-10-23 @ 20:26:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback