Jag älskar de tillfällerna då jag känner mig vacker... Då när man inte känner sig uppblåst eller äcklig (eller båda). Om Philip säger t.ex. att jag är fin så brukar jag för det mesta känna mig fin. Om min hy ser bra ut någon dag och jag är nöjd med mitt klädval så får jag så klart genast bättre självförtroende.

Men sen så hatar jag ju också att känna mig ful och äcklig. Jag har länge haft dåligt självförtroende och haft problem med vikten. Nu för tiden är jag dock väldigt nöjd med hur jag ser ut. Det skulle kanske inte skada att få bort bilringarna, men det är ju inte som att jag gör något för att få bort dem. ^^'

Philip har förbättrat mitt självförtroende otroligt mycket. Jag brukar tänka att eftersom jag kunde få killen jag var tokig i och absolut ville ha så borde jag väl inte vara ful i alla fall? Eller?

Tänk på att alla är vackra på sitt sätt. (L)

"Hur kommer det sig att det alltid låter som arabiska när man spelar in något och sedan spelar det baklänges?"
*ASG*
"De skriver ju bak och fram!!! x''D"

Det uppkommer alltid ett flertal klockrena citat när Lundbergare umgås... ^^

Grattis 19-åringen! :D
Hoppas du haft en bra födelsedag. (:

Min alldeles egna skönhet. (: <3

Taking hold, breathing slow.
Clear my mind, falling.
Sleeping under stars, feeling alive.
Living under ground, down in the heat.
Taking a chance, where will this end.
Suddenly wide awake, where’d you go?

© Elin Lundberg – 2009

Här kommer några bilder på mina nya skor. (:
Redan ganska välanvända! Ha ha! :D


I love! (Y) :D

"Jag har tinnitus i hjärtat."
Lyssnade nyss på "Bob hund"s låt "Tinnitus i hjärtat"... Det är en låt som jag lyssnade på väldigt mycket när jag och Philip precis blivit tillsammans, så det bara bubblar i magen på mig nu. Jag bara längtar tills min älskling kommer hem så jag bara får överösa honom med pussar och kärlek.
Jag är så där extra lycklig idag. Mår väldigt bra just nu!

Y

På fredag kommer mamma hem! ♥
Det blir nog att hälsa på på lördag och sen på tisdag igen. (:
Puss!

På fredag blir det nog party hos Isak, för han har fyllt 17! :D Grattis!


Jag har fått för mig att himlen är blå av en anledning. Likaså att solen är varm av en anledning. Gräset är grönt, jorden är brun. Jag är glad och lycklig. Peace.

Det är alltså inget föremål som är borta, (som det brukar vara i mina fall) det är jag... Jag kan knappt tänka och när jag väl tänker så blir det ju bara fel. ^^' Jag har ett flertal saker som jag känner att jag vill skriva om, men när jag väl ska skriva något så försvinner allt... >.< Det brukar bli så när jag är förkyld, så jag kan väl räkna med tankebrist i någon vecka nu. Om ni har tur så kanske ni får något crazy inlägg... Det brukar bli sådana när man inte vet hur man tänker. ^^'

Det förra inlägget jag skrev fick mig även att tänka på mina andra tre syskon... Min andra storasyster träffar jag knappt längre... Varför har jag inte riktigt förstått än. Min storebror är en av de personer jag verkligen ser upp till... (Det är i.o.f. Erica också, hon är verkligen en förebild för mig.) Jag älskar när jag får träffa honom och hans underbara små ungar. (Som börjar bli riktigt stora nu... Evelina är snart 9 och Isac är 5 nu.) Lillebror är jag rädd om. I våra yngre dar var vi verkligen tajta. Vi lekte tillsammas hela tiden och den tiden kommer jag aldrig glömma. Jag älskar att umgås med honom nu också så klart, vi festar ihop och har nästan alltid kul tillsammas.

Jag kom även att tänka på att jag inte ens kommer ihåg när alla vi fem var tillsammans på samma plats... Weird.
Jag älskar er i vilket fall som helst. Alltid. ♥

Vissa säger att vi är väldigt lika och det är jag stolt över... Jag har alltid funnit min syster väldigt vacker och jag blir lika glad varje gång någon påpekar hur lika vi är.



Jag kommer ihåg när vi båda bodde hemma hos mamma och pappa, och jag oroade mig verkligen över hur tomt det skulle bli när hon flyttade; Ändå flyttade hon bara till Avesta då... Hon kom alltid in till mig på kvällarna och störde, men hur mycket hon än störde mig så älskade jag när hon störde mig. Hon fanns ju där liksom... Men så plötsligt i april 2007 så försvann hon. Hon var ju dock hemma på t.ex. måndagskvällar och på helgerna ibland, så jag träffade henne ju hela tiden.
Sen blev hon ju sjuk och då gled vi ifrån varandra... Vi bråkade mer och mer och till slut så pratade vi knappt med varandra alls... Jag har inget minne av att vi gjorde något kul tillsammans, vi gled isär helt enkelt. Men när hon blev frisk igen så kändes det som att hon behövde mig igen. Vi kom varandra närmare och närmare, och till slut så var vi bättre vänner än vi någonsin varit tidigare. Hon blev min bästa vän. Det gjorde det dock ännu svårare när hon flyttade till Linköping i Augusti 2008...
Men det är ändå henne jag för det mesta pratar med om jag gjort något dåligt eller om jag mår dåligt, eller om jag gjort något bra!
Dagen innan varje tenta (Ericas tentor alltså, jag gör ju inga) så ringer hon mig för att ta en paus från pluggandet. Det händer att jag går och längtar hela dagen på att få höra min systers röst igen. Hon betyder mycket för mig.

Det händer ju ibland att vi är ironiska också... Ha ha! Rättare sagt så kan vi knappt säga något utan att vara ironiska. ^^' Så är vi ju typ alltid überflummiga också, det är Lundbergarna i ett nötskal...



Puss!

Vi snurrar omkring i en fantasivärld, där snön har tagit över. Det trycker ner träden mot marken och fyller husen av tvivlan, men samtidigt av hopp och tydlighet. Mörkret visar tydligt att ljuset försvunnit och när luset väl kommer tillbaka så är det underbart. Snön äter världen och tar kontroll över solen, solen finns, men den är svag, kanske stark långt borta, men svag i vår värld. Vi fryser och det finns inget vi kan göra, kläder hjälper inte för kylan har gömt sig djupt inne i oss. Den äter våra själar och gör oss odödliga, men ändå svagare och dödligare än någonsin.
Vi vet inte vad vi gör förrns det är för sent.