Tragedi.

Idag är jag ledsen. Livet är så himla orättvist. Att jag ens känner en så stark person som orkar träffas och prata när allt bara skiter sig fullständigt, det är ofattbart. Livet vänds upp och ner och jag kan inte förstå hur man orkar ta sig vidare.
 
Alla mina tankar går till familjen. Massa styrkekramar.  Vet inte vad jag ska skriva mer, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite och få utlopp för min aggression och min sorg.
 
Jag hoppas på en muntrare morgondag. Även om den känns långt ifrån just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback