Ikväll är en sån där kväll då det verkar som att det enda min hjärna vill tänka på är två saknade vänner som jag aldrig mer kommer att få träffa i mitt levande liv. Mest tänker jag på dig, min vän, som jag äntligen hade fått upp kontakten med igen, när du helt plötsligt rycktes bort. Saknaden till Simone är så djup att jag vissa dagar bara måste lägga mig i sängen, storböla och tänka på massa roliga minnen. Då är ditt skratt det enda som får mig att fungera. Jag vet att du är här med mig. Jag känner det ibland. Jag känner hur du värmer mig när ljuset känns långt bort. Jag saknar dig så mycket att jag ibland knappt vet var jag ska ta vägen. Tiden stannar och det enda som finns är jag och du, i en annan värld. Hur ska man någonsin kunna förstå att man inte kan ringa den där vännen som man visste alltid fanns där? Hur ska jag kunna förstå att jag aldrig kommer att få höra dig asgarva igen?

Jag är så lycklig att jag har er vänner som alltid finns där. Min kärlek till er är så stark att det gör ont i hjärtat ibland. Att ta tillvara på vänskap, det är någonting som är så himla viktigt. Man vet aldrig hur framtiden ser ut.