Du, du och alltid du. (-:

Simone... Jag kan inte riktigt greppa hur mycket jag saknar dig. Det är en obeskrivlig känsla. Idag är det ett år sedan du begravdes och igår hade du faktiskt namnsdag. Så mycket påminner om dig. Ibland så hör jag dig skratta, det fyller mig med glädje. Jag tänker att du har det bra och är glad. Det hade varit fint att få krama om dig och säga att jag älskar dig en sista gång. Men huvudsaken är att du vet att jag älskar dig.

Du är fin min ängel. (-:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback