Jag skrev ju tidigare om det här med vänskap... Vänskap brukar ju vara något man verkligen tar till vara på. Jag tycker dock att det är synd när man låter vänskapen bara glida isär. Man kanske växer ifrån varandra... Men det brukar bli ett hål i själen som inte läker på ett tag när man "förlorar" en vän. Man måste ju inte förlora den heller, det räcker med att man pratar mindre och mindre, för att till sist knappt prata alls.

Vissa blir konstiga efter ett tag och något man kanske stått ut med i flera år blir helt plötsligt outhärdligt. Vänner ska förstå att man kanske också vill vara med ibland... Vänner ska inte stöta ut en.