Idag blir det liiite lindt-choklad och sen blir det jordgubbar och hallon. Vi har nyss ätit South of the Border (mums) och nu ska vi kolla på spökjakt. Lite senare ska jag träna, hoppas jag. Håll tummarna!

I mars ska jag och Philip åka iväg på spa lördag till söndag. Det kostar en del, så vi har sagt att vi struntar i 9-årspresent och alla hjärtans dag-present. Men tänk! Det stod ändå en superfin bukett med blommor på bordet när jag kom hem. Älskade Philip. ♥

 

Han fick lite smågrejer av mig också. Älsklingen.

Idag är läget lika. Jag är dock pigg. Jag är glad och sprallig som vanligt på jobbet. Igår tog jag en vilodag från träningen, men idag tänkte jag träna trots bihåleinflammation och allt trams. Det började bra och tog inte emot när jag bytte om eller så, men när jag väl satte igång zumban så hade jag INGA KRAFTER ALLS. Helt tömd på energi. Jag käääämpade mig igenom 20 minuter (skulle träna en timme), men sen orkade jag verkligen inte mer. Tråkigt! Jag som ville dansa och ha kul...

Nu är jag sur.

Tack och hej, leverpastej.

En förkyld faster har varit barnvakt åt två underbara tjejer igår till idag. De har varit så snälla och låtit mig vila när jag behövt det. Penny har varit väldigt snäll och omhändertagande mot Peg. De är så fina mina flickor. ♥

Peg tycker att det är väldigt mysigt att ha handen i ansiktet på andra. Hon sitter och klappar och gosar. Jag älskar det. Man känner sig riktigt älskad när hon gör sådär.

Friluftsdagen i fredags var supermysig och jag åkte skridskor i ÖVER EN TIMME utan att få ont i fötterna!!! Wow!! Det var jätteroligt. Nu är livet däremot inte lika roligt. Jag har fått bihåleinflammation och är fortfarande jätteförkyld. Problem att andas, vrålont i huvudet och hosta som förvärrar huvudvärken. BLÄ! Nu vill jag bli frisk. Punkt.

Jag tror fortfarande att jag kommer kunna jobba imorgon. Ha ha ha. Philip är 100% säker på att jag inte kommer att jobba imorgon. För tillfället orkar jag inte ens duscha, så jag börjar känna att det kan hända att jag måste vara hemma imorgon. Usch. Jag hatar att vara hemma från jobbet. Jag vill ju vara där och lära mina barn allt de ska lära sig! Stay tuned for the fortsättning.

Imorgon har jag vilodag från träningen, MEN vi ska ha friluftsdag med barnen så jag ska vara ute hela dagen och åka skridskor (får se hur länge jag orkar). Det blir mysigt! På kvällen ska jag och Philip till Philips far och äta middag. 

:-D

Okej. I oktober och november tränade jag som en tok. Jag kom igång riktigt bra och skötte mig exemplariskt. Sedan kom december. Det blev mindre och mindre träning och jag tänkte att "det är okej, jag vet att jag kan och efter jul kommer jag igång igen". Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det blev nyår och sen tog jag faktiskt tag i träningen igen, MEN, jag blev så klart sjuk (som jag alltid blir när jag börjar träna efter ett längre uppehåll). I oktober (när jag var duktig och tränade) blev jag också sjuk i början, men då vilade jag från träningen i en vecka och sedan körde jag igång igen... Då gick det superbra!

Efter sjukdomen i början av januari kom jag inte riktigt igång igen, men förra veckan började jag köra på som vanligt (jag började om på mitt zumbatränings-schema som jag "blev klar med" innan jul). I lördags kände jag mig energilös när jag zumbade, men jag kämpade mig igenom en timmes zumba. Sedan åkte jag till Lina och hade en riktig myskväll. Jag mådde kanonbra och vi hade en jättetrevlig kväll. Jag sov där. Jag vaknade pigg och glad. Jag åt frukost med Titti och Lina och där någonstans började det kännas lite slemmigt och stickigt i halsen. Jag åkte hem, sjöng i bilen (det gjorde lite ont att sjunga), kom hem, blev svintrött, gick och la mig. När jag vaknade var hela bihålorna fulla med snor (kändes det som i alla fall) och jag kunde knappt andas. TYPISKT!!! Det var ju förmodligen därför jag inte hade någon energi i lördags under träningen - sjukdom!

Nu är jag fortfarande väldigt snorig, täppt i näsan och slemmig i halsen. Söndag, måndag och tisdag fick tydligen bli vilodagar, men mår jag varken bättre eller sämre imorgon tänker jag banne mig träna ändå! Jag är så trött på mig själv just nu. Jag är trött på min kropp. Jag hatar att mitt ansikte har blivit runt som en boll (annars har jag nästan aldrig blivit särskilt rund i ansiktet när jag gått upp i vikt). Jag hatar att jag börjar bli äldre så att förbränningen inte fungerar lika bra... Jag hatar att jag gick upp så mycket i vikt när jag slutade snusa...

Aja, nog gnäll från min sida. Jag hoppas att jag kommer igång med träningen igen snart och att jag lyckas låta bli att proppa i mig fika så fort det uppenbarar sig. Jag hoppas att jag åter igen kan få vara nöjd med min kropp. Jag struntar i att andra säger att jag är fin, att jag inte är stor eller att det inte syns att jag gått upp i vikt. Jag ser det själv och jag mår inte bra i mig själv och det är det jag fokuserar på just nu. Jag fokuserar på att tycka om mig själv igen. Jag fokuserar på att må bra. Sådeså! 

Här har jag min inspiration, 2013-Elin:

Mor och far firade 30 år tillsammans. ♥

Jag kände för ett regnbågsface!