iDAG VÄLJER JAG ATT SKRIVA ETT INLÄGG MED cAPS lOCK. dET TYCKER JAG BLIR VÄLDIGT FINT. hA HA HA! nU SKA JAG ÄTA FRUKOST OCH GANSKA SNART SKA JAG TILL SKOLAN OCH TRÄFFA MINA KLASSKAMRATER. tREVLIGT!

hA EN BRA DAG. :-d

Familjen är så himla viktig för mig. Det är det absolut viktigaste som finns. Jag är så tacksam över att mina föräldrar alltid visar att de bryr sig. Inför varenda helg frågar de om jag och Philip kommer hem någonting i helgen, och om jag säger att vi inte gör det blir de alltid aningen besvikna. ^^' De visar alltid att de älskar oss och det värmer hjärtat varje dag. Philips mor och hennes man är också underbara. Det är så mysigt att umgås med dem och jag är så himla glad att de umgås så mycket med mamma och pappa nu för tiden. Bästa Anne och Max.

Jag har ju mina så himla älskade syskon också. Ni vet att jag skulle göra allt för er. Mina brorsbarn, min svägerska och min bonusmamma också, ni är så underbara.

Sen har vi ju mina älskade kusiner, deras föräldrar, mormor och "morfar" Stefan, Emma, William, Pontus, Emelie, Christofer, Elsa, ni tillhör alla min familj och ni är så bäst.

Jag älskar er så mycket.

Ikväll är en sån där kväll då det verkar som att det enda min hjärna vill tänka på är två saknade vänner som jag aldrig mer kommer att få träffa i mitt levande liv. Mest tänker jag på dig, min vän, som jag äntligen hade fått upp kontakten med igen, när du helt plötsligt rycktes bort. Saknaden till Simone är så djup att jag vissa dagar bara måste lägga mig i sängen, storböla och tänka på massa roliga minnen. Då är ditt skratt det enda som får mig att fungera. Jag vet att du är här med mig. Jag känner det ibland. Jag känner hur du värmer mig när ljuset känns långt bort. Jag saknar dig så mycket att jag ibland knappt vet var jag ska ta vägen. Tiden stannar och det enda som finns är jag och du, i en annan värld. Hur ska man någonsin kunna förstå att man inte kan ringa den där vännen som man visste alltid fanns där? Hur ska jag kunna förstå att jag aldrig kommer att få höra dig asgarva igen?

Jag är så lycklig att jag har er vänner som alltid finns där. Min kärlek till er är så stark att det gör ont i hjärtat ibland. Att ta tillvara på vänskap, det är någonting som är så himla viktigt. Man vet aldrig hur framtiden ser ut.

Ååååååååååh. Är så arg, ledsen och sur. Idag funderade jag på varför jag inte fått någon post på ett tag. Jag borde ha fått min hyra vid det här laget och eftersom himym säsong 9 skickades igår borde jag ha fått även den idag. När jag stod som ett frågetecken vid min brevlåda upptäckte jag att min lapp med mitt rumsnummer och namn rivits bort. Antagligen skedde detta då min korridor hade fest för cirka två veckor sedan (och om så är fallet har jag inte fått post på två veckor), då något asshole rivit bort mitt namn (det satt nämligen inte löst, så det kan inte ha ramlat bort). Jag får ju typ aldrig post om man bortser från min hyra, så jag har liksom inte reflekterat över post-saknaden. Jag frågade min karl (som jobbat som brevbärare) vad som händer om de inte kan leverera breven, och han sa att de skickas tillbaka till sändaren. Känslig som jag är började jag storböla och kände att jag ville gå och lägga mig och aldrig kliva upp ur sängen (denna känsla finns fortfarande kvar). Jag ringde till posten och frågade vad som skulle hända och en supertrevlig kille skickade en notis till Uppsalas postcenter så att de kan ringa till mig och förse mig med lite information. Jag hoppas verkligen att de ringer imorgon, annars kommer jag att gå in i väggen. Bokstavligt talat.

Ursäkta det långa, bittra inlägget, men det är min blogg och jag är arg, ledsen och sur och jag såg verkligen fram emot att titta på säsong 9 av how i met your mother idag. Punkt.

Jösses. Jag kan inte förstå att det endast är tre dagar kvar här på skolan när denna dag är över. Det är helt sjukt hur snabbt sju veckor kan gå... På fredag åker jag hem till Avesta och där stannar jag tills på onsdag nästa vecka. Hemmaplugg = ♥ I helgen ska vi fira Philips morfar, men förutom det har vi ingenting planerat. Så skönt! Nästa helg blir det traditionsenlig familjemiddag. Längtar ihjäl mig. ♥

Snart är lunchrasten slut och jag återgår till min undervisning. Nice!

Det blir mycket planering när man är lärare. Kul tycker jag (det kanske jag inte alltid kommer att tycka). ;-)

Detta är sista veckan på praktiken och sen behöver jag inte gå upp 06.00 varje dag. Är fortfarande inte helt frisk, så idag hade jag verkligen lust att ligga kvar i sängen hela dagen...

Sjukt bra film! Jag och Emelie tittade på den i fredags, igår hyrde jag och Philip den och idag har jag tittat på den med mor och far. Jag kommer dessutom antagligen att köpa den någon gång framöver.

Imorgon är det fredag och jag ska till en bästis och svulla pizza och tröttflumma och tokmysa. SÅ behövligt!

Det här med att vara knäppa i huvudet är vi bäst på!

Detta suger. Igår och idag har jag varit hemma. Tråkigt. :'( Nu har jag i alla fall påbörjat en kur med antibiotika. Hoppas att det hjälper relativt snabbt! Man blir ju så sjukt rastlös av att gå omkring hemma, och inte orkar man göra någonting heller.

Verkligen lagom pigg tjej:

Mitt överlevnadskit just nu:

Fem veckor på praktiken är över, och det är två veckor kvar. Jag tycker om mina småttingar så himla mycket och jag älskar att stå där framme vid tavlan och undervisa. Det kommer att bli fruktansvärt tomt utan dem och jag kommer även att sakna min handledare oerhört mycket. Det gäller att ta vara på den fina tiden som är. ♥

... och jag är fortfarande lika sjuk. Ont i bihålorna, snorig som tusan, täppt i näsan, hostig, ont i halsen, hängig, febrig till och från. Bajs. Har verkligen ingen lust att sjukskriva mig imorgon.

Gnäll gnäll gnäll. Hoppas alla haft en trevlig helg!

Jag överlevde den, årets jobbigaste dag. Den dag då jag alltid kommer att tänka extra mycket på dig. Gårdagen var nästan extra jobbig. En ständig sorg inom mig, plus nervositet inför besöket i skolan och sedan lycka och glädje över att jag blev godkänd och fick så fina kommentarer. Många starka känslor under en och samma dag. Tårarna var nära under samtalet efter bedömningen, men de kom i stället på tåget. Jag som verkligen älskar att gråta på tåg. Förvisso - vem älskar inte att gråta på tåg?

Anyhow. I really miss you.

Idag har jag haft besök från Universitetet. Det var lite nervöst att hålla i en lektion när någon sitter och bedömer en. I vilket fall som helst gick det superbra. Min lärare sa att jag har potential att bli en jättebra lärare och frågade dessutom om jag arbetat någonting som lärare tidigare. Nu är jag stolt som en tupp och känner att jag verkligen förtjänar min slapparhelg. Jag firar just nu med muffin och kaffe i väntan på tåget.

Jag älskar te.

Denna dag har verkligen tagit på krafterna... Suuupertrött är jag. Vill sova NU, men innan sängen ska jag laga mat, äta mat, planera morgondagens lektioner, träna och duscha. Blä.
Har i alla fall födelsedagsfikat med fina Evelina idag. Hon fyllde år i fredags, så då kände jag att jag ville bjuda på fika. :-)