Ungarna!
Wosh! Två veckor har susat förbi! Barnen började i skolan den 21:a och jag och Therese har börjat komma in oss i klassen.
Idag har jag äntligen fått en ny jobbdator och den är suuuperskön att skriva på. Den förra vägde ungefär 400 kilo och denna är lätt som en fjäder. Väldigt skönt eftersom jag ganska ofta behöver släpa hem datorn för att jobba. Vi får se... det kanske blir
äääännu fler blogginlägg framöver nu.
Jag slänger in en bild från när mitt smink var on point i fredags.
I förrgår skrev Erica till mig om en rolig bodycombat låt som kördes för ungefär ett år sedan. Jag skrev till instruktör-Emma att jag ville köra den och hon svarade då med att vi kunde köra den imorgon (vilket var igår.) Den var super-rolig och jag
hoppas att hon lägger in den på måndag också.
Efter passet badade jag. Så himla skönt!
Have a trevlig helg!
/ Lite små-ego.
Fira Lina.
Igår åkte jag till storebror efter lunch. Jag hann leka lite med min älskade Peg, men Penny hade feber och orkade knappt sitta upp. :(
Peg sov dock när jag kom dit. Så jävla söt.
Efter lite lek med Fialotta åkte jag, Tommy, Isac och Evelina in till Västerås för att fira Lina på O’Learys. Det var väldigt mysigt att få lite kvalitetstid med mina stora brorsbarn. Det var såklart mysigt att träffa två av tre storasyskon också.
:)
Tur att man har en bror som kan ta snygga bilder.
Jag snodde Tommys keps.
Det var tack vare detta kalas jag rockade min fina blommiga kjol igår.
Bodybalance!
God morgon!
Nu drar jag iväg till gymmet och drar igång dagen med lite bodybalance. Skönt!
Älsklingskjolen.
Bildtexten får säga allt.
Wooooosh!
Jag kan stolt säga att jag fortfarande har tränat minst två gånger i veckan (förutom förra veckan, då blev det bara en gång eftersom jag och Philip åkte till Göteborg) sedan jag skrev in mig på gymmet. Jag försöker att gå på tre pass i veckan och det ska bli skönt med ännu mer rutiner nu när jobbet har dragit igång.
Jag börjar lära mig att älska min kropp mer och mer. Ibland hatar jag den fortfarande dock, men det tar så fruktansvärt mycket energi att jag då inte orkar göra särskilt mycket annat (än att hata mig själv). Det är dock endast magen och armarna (eller rättare sagt fettet på armarna) som jag hatar numera. Jag har visserligen fått tydliga muskler på armarna (när jag flexar) och det känns sjuuuukt kul. Jag går omkring och flexar hela tiden hemma och tvingar Philip att titta och säga att jag är stark.
Jag börjar lära mig att älska min kropp mer och mer. Ibland hatar jag den fortfarande dock, men det tar så fruktansvärt mycket energi att jag då inte orkar göra särskilt mycket annat (än att hata mig själv). Det är dock endast magen och armarna (eller rättare sagt fettet på armarna) som jag hatar numera. Jag har visserligen fått tydliga muskler på armarna (när jag flexar) och det känns sjuuuukt kul. Jag går omkring och flexar hela tiden hemma och tvingar Philip att titta och säga att jag är stark.
Det är extra roligt att träna när ledarna kommer ihåg vad man heter. Min favoritledare har jag dessutom blivit vän med på Facebook och vi följer varandra på Instagram. Hon är toppen! #pleasebemyfriend
Puss på er! ♥
Puss på er! ♥
Life.
Ha ha... Det är fortfarande lika mycket action här inne! (Inte mycket alls med andra ord.) Ett sommarlov har gått och jösses vad tiden har flugit iväg. I måndags började jag jobba igen. Det känns faktiskt ganska skönt, men jag är skitnervös eftersom jag tar emot en ny klass på tisdag.
Förra veckan åkte jag och Philip till Göteborg för att gå på Way Out West. Det var jättemysigt. Det blev dock nästan inte av på grund av tågstrul. Vi tröttnade nästan i Västerås och åkte hem igen. Det som fick oss att åka ändå var att vi hade fått lov att betala fullpris på hotellet även om vi avbokade..
Väl där var det otroligt mysigt. ♥
Vi fick äntligen (efter många års längtan) se Arctic Monkeys live. ♥
Det var så himla skönt att slippa campa. Vi bodde dessutom på Gothia Towers, och det kändes väldigt lyxigt.
Nöjd tjej!
Det är alltid kul att leka med Snapchat.
Efter en supergod hotellfrukost åkte vi hemåt. Det blev dock JÄTTESTRUL med tåget och vi blev till slut strandade i Västerås... Vi hittade en herr Christoffer och han blev glad över sällskap. ♥ Till slut kom älskade mamma och hämtade oss. Bäst i världen! ♥