Idag när jag och Amanda gick hem från skolan så hade vi ganska bråttom (eller ja, hon hade bråttom för hon skulle med bussen). Jag råkade ramla (eller ja, jag FLÖG upp i luften och ramlade JÄTTEHÅRT på benet. O.o) och kände att jag synkade henne lite då hon hade bråttom. Jag bad henne att fortsätta utan mig (^^') och sade adjö! Hon tog ca. två steg och sedan flög även hon upp ur luften. Det såg så sjukt kul ut så jag började skratta (trots tårarna som rann då jag hade DÖDSONT (lite överdrivet kanske)) och sedan fick hon springa till bussen.