Vi snurrar omkring i en fantasivärld, där snön har tagit över. Det trycker ner träden mot marken och fyller husen av tvivlan, men samtidigt av hopp och tydlighet. Mörkret visar tydligt att ljuset försvunnit och när luset väl kommer tillbaka så är det underbart. Snön äter världen och tar kontroll över solen, solen finns, men den är svag, kanske stark långt borta, men svag i vår värld. Vi fryser och det finns inget vi kan göra, kläder hjälper inte för kylan har gömt sig djupt inne i oss. Den äter våra själar och gör oss odödliga, men ändå svagare och dödligare än någonsin.
Vi vet inte vad vi gör förrns det är för sent.